Sveriges radio har inte glömt…

Lyssningstips: På luciamorgonen på onsdag så är jag med i Morgonpasset i p3 och pratar lite om könsroller och jämställdhet. Och vem vet, jag kanske rent av sjunger en liten snutt.

Uppdatering: Länk (Bläddra till klipp nr 4 i popup:en)

Förändrade politiska uppdrag

Var på LUFs kongress i helgen. Det var spännande, med många personval då vi valde i princip en helt ny förbundsstyrelse. Och Metso! Jag är så himla glad att Johnny kom in, men lite ledsen över att Johanna och Kira inte gjorde det.

Jag kandiderade också till förbundsstyrelsen, men kom inte in. Jag kandiderade mer för medlemmarnas skull än min egen, så jag överlever förlusten. Men jag är glad att jag försökte, det var pirrigt när rösterna räknades.

Igår var det sista mötet med Kultur- och Fritidsnämnden i Kalmar. Efter årsskiftet ska jag fokusera på Barn- och Ungdomsnämnden, alltså skolfrågor och sånt. Hoppas jag kan göra ett bra jobb där.

Och så ska jag bli borgerlig vigselförrättare! :)

Julkonsert

Reklam: Måndag den 11 december så blir det julkonsert med studentkören Kalmar Keys. Välkommen till slottskyrkan kl 19.00, fri entré!

Vi sjunger även lite innan Kasts föreställningar av Pygmalion, 10 dec och 17 dec kl 17:20-18:00.

Sossarnas invandrarpolitiker blir ännu färre

Uppdatering: Muhamed Tatarevic (s) tar timeout i protest ”eftersom partiet skiter fullständigt i oss invandrare”. Hoppsan, (s)-stridigheterna verkar vara värre än jag trodde. Men jag gillar Muhameds infallsvinkel på integration, som ploppar fram i intervjun:

”Jag tror inte ens att de (partikamraterna, min anm.) vet vad integration betyder. För de flesta är integration att en invandrare kommer hit och lär sig att leva svenskt. Man tänker inte ens på att det finns svenskar som behöver integreras.”

En bra poäng. Utanförskap är inte bara något som drabbar utlandsfödda, utan kan drabba alla som inte får tillräckligt stöd i skolan, eller får stå utanför arbetsmarknaden en längre period. I utanförskapets karta tar Leijonborg, Sabuni och Rojas upp bostadsområden med problem som inte alls behöver vara kopplade till hudfärgen:

• många som går ut grundskolan utan fullständiga betyg
• många som är arbetslösa
• många som inte går och röstar

Jag hoppas att Muhamed får som han vill och blir av med det han kallar ”betonghäckarna” i sitt parti. Det vore mycket roligare om sossarnas integrationspolitik gick från ord till handling. Då skulle vi kunna få en ärlig och konstruktiv debatt om hur vi ska kunna bryta utanförskapet som många lever i.

I debatten har ju (s) sedan många år förnekat att det öht finns problem med deras integrationpolitik. Och så länge vi står kvar och stampar på ruta ett så där, så blir det ju inte särskilt konstruktivt eller blocköverskridande. Ni vill väl inte att Folkpartiet ska få formulera integrationspolitiken helt och hållet själva?

(Även om det har gått ganska bra hittills… ;)

Uppdatering i nyanseringens namn: Dzenita Abasa delar inte kritiken.

För få invandrare i nämnder och styrelser

Kalmarpolitikern Nasim Malik (s) rasar över att hans parti inte ger några förtroendeuppdrag till invandrarna som gjorde ett hästarbete i valrörelsen:

”Det finns många duktiga invandrarungdomar som brinner för att vara med och förändra både sin egen och andras situation i vårt samhälle, men under mina 22 år har jag aldrig sett att mitt parti verkligen scoutat politikerämnen bland invandrarna. (...) Förutom förstås när det är val och rösterna ska säkras i Norrliden och Smedby.”

Det där sista svider säkert.

Men vad gäller grundproblemet – att få invandrare får politiska uppdrag – tror jag inte att denna situation är unik för socialdemokraterna. Folkpartiet i Kalmar hittade visserligen uppdrag åt alla utlandsfödda på valsedeln, och på vårt nomineringsmöte verkade alla nöjda. Men jag hade önskat att vi haft fler invandrare på mötet, ja fler som över huvud taget hade sökt sig till politiska uppdrag.

Det är det som är det största problemet. Många invandrare känner inte att de kan påverka samhället. En dålig integrationspolitik har försatt så många i passivitet och kvävt medborgarandan.

Jag blir så glad varje gång jag träffar någon som bryter mönstret, som Sahadet och Chary. Men i slutändan får jag sätta min tro till att integrationspolitiken nu kommer att förbättras. Att en tydlig arbetslinje och hårdare antidiskrimineringslagar kommer att hjälpa folk att lyfta sig upp ur bidragsberoendet och passiviteten.

Ett dåligt fp-förslag

Cecilia Wigström (fp) har lagt många bra förslag genom åren. Bland annat att donationer till välgörenhet borde uppmuntras med skatteavdrag, och att Sverige borde sluta köpa vapen av diktaturen i Vitryssland. Men nu föreslår hon att kvinnor ska få egna p-platser i Göteborg.

Jag tycker förslaget är trams, så läs inte ens den där länken. Läs istället hur Jenny Travis insiktsfullt förklarar att sånt snarare skapar otrygghet än trygghet för kvinnor.

”Mäns våld mot kvinnor i garage är INTE ett problem. Kvinnors rädsla för mäns våld i garage ÄR ett problem.”

Fp borde istället driva den utmärkta jämställdhets-politik man gick till val på. Stöd kvinnojourer, bryt monopolen i offentlig sektor, inför jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen.

(Uppdaterad 23 nov)

Muhammed/Ali-namnsdagar en självklarhet

Jag läste på Barometerns insändarsida att Kenneth Jonsson är kritisk mot riksdagsförslaget att de vanligaste namnen i Sverige ska få namnsdagar, även om de råkar vara ”utlandsklingande”. Han menar att detta på något sätt hotar ”svenska värderingar”. Samtidigt slår han vakt om julfirandet, men jag får anta att han tänker fira den utan utländska influenser som julgran, julklappar och tomtefar.

Jag respekterar Jonssons önskan att leva med ”svenska värderingar”, om han tror att något sådant existerar i vår globaliserade värld. Det viktiga är att han även respekterar andras rätt att leva med utländska nymodigheter som t ex kaffe, potatis, jazzmusik och julgran. Dessa är alla grejer som en gång i tiden varit ruskigt osvenska, men som vi tagit till oss, gjort till en del av vår identitet, och som berikat vår kultur.

Vi måste sluta med ”vi och dom”-tänkandet, för det är sånt som främlingsfientliga populister lever på. Låt oss acceptera och omfamna att vi alla är människor på samma jord.

Jag tycker att miljöpartiets förslag är bra. Självklart ska vår kalender hålla sig uppdaterad allteftersom olika namn blir vanligare (eller ovanligare) i Sverige. Då är det dags att släppa in Muhammed och Ali i kalendern – och kanske även några flicknamn?

Vinkling

Drevet rasar just nu mot att finansminister Anders Borg (m) vill ”straffa arbetslösa med böter”. Sossar, skvallerpress och Sveriges Radio verkar rörande ense om att den nya regeringen driver igenom kalla och omänskliga förändringar som slår mot det svagaste.

Intressant vinkling, när fakta säger att det är precis tvärtom! Regeringens förslag innebär ju en kraftig mildring av straffet jämfört med den gamla (s)-regeringens politik. Om sossarna tycker att dessa regler är så hemska, varför klagade de inte när de själva satt i regering och drev en mycket hårdare politik mot arbetslösa?

Hyckleri på hög nivå, känns det som. Och ivrigt påhejat av statligt finansierade journalister.

Uppdatering: Även gamla ministrar (Lena Hallengren) låtsas ovetande om vad de egentligen har drivit för politik (insändare Östra Småland 18 nov), så påståendet är inte bara något som okunniga gräsrötter slänger sig med. Lite läskigt faktiskt, att den intellektuella hederligheten inte är större hos våra högsta f d makthavare.

Tre sorters ljusspridare har besökt mig idag

Svunna tiders ljusspridare
För en stund sen gick jag i ett fackeltåg till minne av kristallnatten. Jag minns när vi fick besök i skolan av en gubbe som hade överlevt förintelsen. När han visade ”serienumret” de hade tatuerat in på hans underarm blev han historia plötsligt extra påtaglig och obehaglig. Svårare att hålla på avstånd, liksom.

Men det var för tio år sen, och de som verkligen var med om nazismens illdåd börjar bli rejält gamla nu. Så det blir allt färre folk som kan berätta från egna erfarenheter och hålla de viktiga minnena vid liv. Därför får vi själva lägga manken till för att aldrig glömma.

(Låt oss inte heller glömma de som försmäktade i Sovjetiska koncentrationsläger som Gulag. Eller de som inte överlevde kulturrevolutionen i Kina. Eller de tusentals oliktänkande som Lenin lät mörda, innan han blev upphängd som idolporträtt på vänsterpartiets kansli. Detta är vad vi får, när vi inte kan tolerera och respektera människors olikheter och fria vilja.)

Nutidens ljusspridare
I morse konstaterade jag att det var den 9 november och att kommunen hängt upp julbelysningen över gatorna. Redan??

Visst, jag uppskattar den stundande kommersen och alla arbetstillfällen som vår konsumtion kommer att skapa i fjärran länder. Allt kapital som vi västerlänningar kommer att ösa in i länderna som sytt ihop julklapps-skorna, svetsat ihop hembio-anläggningen osv. Ett bra slag för den globala fattigdomsbekämpningen.

Men ändå. Julen är i princip bara den sista veckan på året. Kan de inte vänta med belysningen tills det är december, åtminstone?

Kommande tiders ljusspridare
Flera personer har frågat mig, just den senaste veckan, om jag tänker kandidera till kalmarbygdens Lucia i år igen. Kul att de frågar, men nej, det tänker jag inte. Jag vill inte bli tjatig.

Jag överlåter åt efterkommande killar att försöka sprida ljus, bryta tabun och luckra upp könsroller. (Detta är min utmaning till er, killar!) Så kanske vi en vacker dag får en manlig Lucia i Kalmar. Det borde ju inte vara så konstigt, egentligen. Kvinnliga tomtar är det ju ingen som höjer ögonbrynen åt idag, t ex.

Ahh, ödets ironi...

SVT-chefen tillika sossen Christina Jutterström polisanmälde 3 ministrar för licensskolk. Men hennes närmaste underlydande, programdirektör Leif Jacobsson hade inte betalt sin licensavgift under 2 hela år. Av någon anledning polisanmälde inte Jutterström detta.

Aaa-ha-ha-haa!

Tipstack: Per

…Haaar ni ingen tevve?

1 av 10 svenskar betalar inte sin TV-licens. I den nya regeringen är det 3 av 22 2 av 21 1 av 20. Alltså kan vi med glädje konstatera, att regeringen är ganska representativ för vanligt folk!

Skämt åsido, självklart ska man följa lagen. Och med dagens lagstiftning är det varje moderats förbannade skyldighet att sponsra en partisk och vänstervinklad rapportering av deras politik. Förhoppningsvis får detta våra nya lagstiftare att fundera över varför folk ska tvingas betala för kanaler som de inte ser på, när SVT ändå inte uppfyller sitt public service-åtagande särskilt väl.

Men samtidigt känns det förstås skönt om detta var det värsta man kunde gräva upp om de borgerliga ministrarnas privatliv. Vem vet, snart kanske vi rent av får diskutera sakpolitik istället?

(Uppdaterad 16 oktober)

Ny regering!

Lite försenat:
Cissi som EU-minister och Bildt som utrikesminister! Det här bådar gott.
Men moderater som biståndsminister och migrationsminister? Det här bådar inte lika gott, även om den ena heter Gunilla Carlsson…
Integrationsministern blir intressant att följa. Bra att det blev en folkpartist, även om just Nyamko är en som jag brukar ha en tendens att vara oense med…

The Good: Fp fick poster inom just de områden jag hade hoppats på: utbildning, utrikespolitik och integration. Vi fick även jämställdhet, vilket var en positiv överraskning, men det känns samtidigt naturligt, för jag upplever att (fp) har störst trovärdighet på det området.

The Bad: Jag önskar att vilket alliansparti som helst utom (m) hade fått bestämma över biståndet och migrationen. Kunde de inte ha monopoliserat de ekonomiska posterna (finansamarknadsministern och näringsministern gick till kd resp. c) och gå och sänka skatter nånstans istället? Kom tillbaka, Alf Svensson, allt är förlåtet!

Nedvarvning

Det politiska livet har lugnat ned sig efter den intensiva valkampanjen. Det känns skönt. Till slut har jag fått några helger med familj och vänner. Vi hade saknat varandra i några veckor.

Lustigt förstås, att jag ser det som lugnt att ”bara” ha två–tre politiska möten per vecka. Härom året hade jag kallat sånt för intensiv vecka. Men allt är relativt, antar jag.

Sen pågår ett dagligt internorganisatoriskt arbete, förstås. Valanalyser ska skrivas, årsmöten ska förberedas, nya medlemmar ska coachas, förbundsstyrelser ska nomineras. Och så har vi kören mitt i allting.

Det är ba-ra ro-ligt!

Beck, bli väck!

[Gnäll-post]
Jag har haft digital-teve i några veckor nu. Men TV1000 Nordic har varit en besvikelse. Jag har zappat dit några gånger per kväll i en vecka nu, och VARENDA &#%¤&%! GÅNG SÅ SÄNDER DE EN BECK-FILM! Utom en gång, då de sände någon annan film som likt förbaskat hade en trenchcoat-klädd Mikael Persbrandt i huvudrollen.

Missförstå mig rätt – jag tycker Persbrandt kan vara en jättebra skådis, men i Beck-filmerna känns det som att han bara går omkring och är jävlig på rutin. Har inte nordens filmhistoria något mer att erbjuda än grådaskiga svenska polisthrillers från det senaste decenniet?

Vems fel är främlingsfientligheten? (Uncut edition)

Röde Kenneth Jonsgården har anklagat Folkpartiet för främlingsfientlig politik. Han är förstås ute och cyklar – i glashus, rentav. Jag kortade ned mitt svar i Östra Småland i lördags, men här kommer den oklippta versionen.

Kenneth Jonsgården visar brist på självinsikt när han skyller Sverigedemokraternas valframgångar på Folkpartiet. Med självkritik skulle han våga erkänna att det till stor del är socialdemokratisk politik och oförmåga att opinionsbilda som bäddat för de främlingsfientliga strömningar som sveper över Sverige idag. Folkpartiet är ett av få partier som vågat ta debatten.

Den som, liksom jag, är oroad över Sverigedemokraternas framgångar bör fråga sig vad det är som givit dem grogrund i den svenska politiken. Det ena är det utanförskap som många invandrare lever i. Det andra är avsaknaden av debatt, och därmed att åsikter inte blir granskade inför medborgarna.

1. Socialdemokraterna har drivit en misslyckad integrationspolitik som försatt många invandrare i arbetslöshet, bidragsberoende och etniskt baserat utanförskap. Dessa sociala klyftor har blivit en grogrund för generaliserande fördomar mot invandrare. Det har funnits kritik mot den drivna politiken även i de socialdemokratiska leden, men uppenbarligen inte hos Kenneth Jonsgården.

Medan Folkpartiet lagt förslag efter förslag på hur man ska frigöra initiativkraften och återupprätta invandrarnas status i samhället, ägnar sig Jonsgården åt att kalla fp-politiken för främlingsfientlig. Det faller förstås på sin egen orimlighet, för hur kan det parti som är mest positivt till invandring och flyktingmottagande vara främlingsfientligt? Jag utmanar Jonsgården att motivera vad det är i Folkpartiets punktprogram för integration som han finner främlingsfientligt!

Jonsgården verkar inte ha märkt det, men invandrarna själva gillar Folkpartiets politik. SVT:s vallokalsundersökning visade att Folkpartiet får större stöd från väljare uppvuxna i ett utomnordiskt land, medan Socialdemokraternas stöd i denna grupp sjunkit enormt på senare år.

2. När de flesta partierna inte vågat ta debatten med främlingsfientliga partier, har de sistnämnda fått en gräddfil in i maktens korridorer. De har varit i stort sett de enda som inte fått sina åsikter ordentligt granskade. Trots att de företräder åsikter och påståenden som i allra högsta grad inte skulle få stå oemotsagda. Jag har bemött dem, och jag har rest runt på skolor i länet hela hösten för att ta debatter och slå vakt om demokratin.

Det har funnits tillfällen att säga emot såväl Jimmie Åkesson som Sten Andersson och Dansk Folkepartis Pia Kjærsgaard. Lars Leijonborg tog debatterna. Göran Persson gjorde det inte, däremot såg hans regering till att utvisa apatiska flyktingbarn på svaga grunder, och fortsatte därmed att legitimera en inhuman flyktingpolitik inför svenska folket. Även här har alltså socialdemokraterna ett stort ansvar.

Alla pratar nu om att det inte funkat att tiga ihjäl Sverigedemokraterna. Folkpartiet har försökt säga detta i åratal.

Men nu har vi en verklighet där Sverigedemokraterna får 10 % av rösterna i provvalet på vissa gymnasieskolor. År 2010 kommer dessa sympatisörer att vara röstberättigade. Detta, om något, borde socialdemokraterna reflektera över när de utvärderar sin politik.

Björn Brändewall
Folkpartiet liberalerna, Kalmar

RUT-avdrag ett verktyg mot invanda könsroller

~ Ett exempel på att feminism definitivt inte handlar om socialism ~

Skatteavdrag för hushållsnära tjänster har beskrivits som ”ett ROT-avdrag för typiska kvinno-sysslor”. Det skulle höja kvinnors arbetsstatus, öka jämställdheten och på sikt kunna bryta upp våra traditionella könsroller. Men socialdemokraterna och vänsterpartiet är emot det, som med så mycket annat som skulle ge folk mer makt över sina egna liv.

ROT-avdraget har betalat sig självt genom att göra svarta jobb vita, för sysslor som oftast utförs av män. Och ett avdrag för hushållsnära tjänster (även kallat RUT-avdrag) skulle legitimera arbeten som oftast utförs av kvinnor. Varför vill då inte (s) och (v) uppgradera kvinnors arbete? Varför ska Martins måleri klassas som riktigt arbete, men inte Tinas tvättande?

Dels handlar det förstås om att vänstern rent ideologiskt inte vill sänka skatterna – även om de vet att det kommer att höja de totala skatteintäkterna. Eller just för att de inte vill erkänna detta.

Men mycket av vänsterns retorik bygger förstås även på myten att alla arbetsgivare skulle vara utsugande girigbukar. Men denna röda illusion skulle spricka upp om alla kvinnor fick en ärlig chans att vara arbetsgivare – om än i liten skala. Då skulle det inte längre handla om att den ene skadar den andre, utan om att man tillsammans kommer överens om något som båda tjänar på.

Det är synd att de svenska vänsterpartierna inte ställer upp på en sådan verklighetsbild. Det är även synd att vissa sysslor idag ses som typiskt ”manliga” eller ”kvinnliga”. Men om det blir lika hög status att tvätta som att måla, kan vi nog se att även männen går ner i tvättstugan hädanefter. Ett avdrag för hushållsnära tjänster vore alltså ett slag för jämställdhet – mot invanda könsroller. Feministen i mig ser fram emot att den borgerliga regeringen ska införa det!

Lite flykting- och invandraranalyser

Vi har en borgerlig riksdagsmajoritet nu, men det hade varit bättre om Folkpartiet haft en större plats i den. Varför? Jo, asylpolitiken brottas nu fortfarande med problem. Moderaterna och sossarna har tilsammans över 60% i riksdagen, och de har i åratal format sveriges inhumana flyktingpolitik. Om de fortsätter sin oheliga allians även nu, så ligger flyktingarna fortfarande risigt till.

Det är därför jag envisats med att det spelar roll vilket alliansparti man röstar på… Visserligen sitter inte (m) i egen regering, som (s) gjorde. Därmed kanske vi andra regeringspartier kan påverka dem mer i regeringsförhandlingarna. Hoppas, hoppas…

Däremot konstaterar jag, med stor glädje, att Folkpartiets fokus på en bättre integrationspolitik givit resultat. Vi har nu, som första borgerliga parti i svensk historia, större väljarstöd hos invandrare än rikssnittet!* Jag tolkar det som att många invandrare tröttnat på sossarnas tomma bidragslöften och sett att Folkpartiet har en bra politik för att bryta utanförskapet, att arbete och språk ger integration. :)

*Källa: SVT:s Valu-undersökning.

Det går bra för Kalmar – trots vänsterstyret

Sossarna ökar sitt järngrepp om staden. De har haft en framgångsrik strategi att ta åt sig äran av andras politik genom att första säga nej och sedan lägga samma förslag själva. Exempel:

• Parkeringshuset på Kvarnholmen, som fp motionerade om i motvind i tre år innan det plötsligt blev valår och sossarna beslutade om det själva.
• Sälja Salvestaden, som fp (och bara fp) sa från första början, redan innan man hade facit om dunderförlusterna. Tänk, vad många miljoner man hade kunnat spara om man lyssnat från början. Då hade de kanske inte behövt lägga ned en massa äldreboenden.

Men jag är inte bitter. Uppenbarligen är det ju Folkpartiets politiska arbete som driver Kalmar framåt. Sossarna bara apar efter i brist på något eget. Vi behöver bara nå ut med detta till väljarna, så de kan välja ett parti som driver bra, liberal politik från början till slut – inte bara blåkopierar bra idéer då och då.

Då har jag inte ens nämnt IKEA (som enligt Ingvar Kamprad placeras ut i regioner med behov av vitamininjektion* – ett underbetyg till sossarnas näringslivspolitik här, alltså) och Fanerdun-etableringen (som är en färdigstekt svala som flög in i sossarnas mun efter att ha tillagats i flera år av det borgerligt styrda regionförbundet).

Men, allt som allt är det kul att det går bra för Kalmar – trots valresultaten.

*Inte ett ordagrant citat, för jag minns inte exakt hur han sade, men det var den andemeningen.

Lokal valanlys: usch, tvi och blä!

Riksdagsvalet var en framgång för alliansen. Men landstinget i Kalmar län, som styrts otroligt framgångsrikt i fyra borgerliga år, har nu fått in Miljöpartiet som vågmästare. And we all know what that means…

Och nähä, jag kom inte in i Kalmar kommunfullmäktige. Det gjorde däremot Sverigedemokraterna. Dags att syna och bemöta deras politik ännu hårdare nu, alltså!

(Tack till alla 14 som personkryssade mig! I love yooou…)

171–178

För vi ska bilda regering
För vi ska bilda regering
För vi ska bilda regeeeriiing...
– Med Leijonborg, såklart!

Djupare valanalys kommer nog när yran har lagt sig.

...och slutligen Grön ungdom

När så Grön ungdom äntligen visade sig på en debatt, i form av toppnamnet Ellinor Scheffer, skulle hon ge exempel på att (mp) förbättrat Sverige och ljög ihop att de drivit igenom en flyktingamnesti. Att höra detta kändes lite som ett hån mot de flyktingar som fortfarande lever gömda, inte minst de som lyssnade på Peter Erikssons ord och trädde fram, för att genast gripas och ställas inför utvisning.

Så nej – Miljöpartiet delar visserligen Folkpartiets mål om en flyktingamnesti. Men Mp har inte förmått sin (s)-regering att faktiskt genomföra den, och deras klantiga hantering har tyvärr äventyrat dessa människors livssituation. I väntan på en Folkpartiledd regering kan du istället SMS:a in en slant till Liberala flyktingfonden.

Ung vänster i debatterna...

Ung vänster har inte varit särskilt tydliga med hur de vill få ned den arbetslöshet, som deras politik i stora delar orsakat. Men en sak har varit ett säkert kort i varenda debatt. ”Vi vill ha 200 000 nya jobb i offentlig sektor.” Mot slutet var dessa ord så förutsägbara att vi andra kunde mima läpprörelserna när de sades.

Så visst, det gav oss några goda skratt. Men fortfarande är det ingen som vill berätta hur dessa jobb ska finansieras. Lars Ohly hånfinlinar bara när han får frågan i tv-debatter. Beskeden vi fått hittills är att (v) tänker satsa stora summor pengar, men inte tänker höja skatten och inte tänker skära ner på något annat.

Klart som korvspad! Eller?

Så här enkelt är det: Jobb i den privata sektorn genererar nästan alltid pengar. Jobb i den offentliga sektorn kostar nästan alltid pengar. Den offentliga sektorn lever nästan helt och hållet på de skattepengar som den privata sektorn bidrar med.

Det betyder inte att den offentliga sektorn inte behövs. Den behövs jättemycket. Men det betyder att ekvationen inte går ihop, när man som vänstern motverkar den privata sektorn samtidigt som man säger sig vilja satsa mer av dess pengar.

Många skoldebatter

Nu är det mesta av valrörelsen avklarad. I tre veckor har vi i Liberala ungdomsförbundet rest runt på skolor i länet och pratat politik för eleverna. Det har blivit en hel debatter, och nu kan man väl börja sammanfatta.

Först ett stort tack till Dick/MUF, Per/CUF och Christopher/KDU, som varit mina bröder i nästan alla debatter. Ni är jättesköna killar och vi har kompletterat varandra jättebra! (Synd bara att vi alla fyra varit killar, piper feministen i mig fram. Men å andra sidan har tjejerna i våra förbund hjälpt till jättemycket med kampanjandet på andra sätt.)

Det har varit jättekul att kunna konstatera det som egentligen varit sant i många år – att vi till skillnad från (s), (v) och (mp) håller med varandra om det mesta. Vi står helt enade i kampen mot ungdomsarbetslöshet, kampen för en bättre skola och kampen mot politiskt överförmynderi.

(S), (v) och (mp) har det varit lite mer spridda skurar från. De ger helt olika besked om betyg i skolan, om arbetsrätt och arbetstid, och även om vilka partier som faktiskt ska ingå i en regering om de vinner valet. (S) vill bara vara själva, (v) kräver att få vara med och (mp) kräver också att få vara med men vill helst slippa (v). Lät det rörigt? Det blir det säkert också, om de ska bråka i fyra år till. ;)

Förkylt

Ont i halsen vill man inte ha den sista veckan innan valet, särskilt inte när man är inbokad på skoldebatter nästan varje dag. Och nu undrar jag om jag inte är lite febrig också...

Järnspikar. Här har jag gått och varit kärnfrisk i snart ett år (väldigt ovanligt för mig), och så kunde inte immunförsvaret räcka en endaste vecka till!

Men livet kan leka också!

Nu har jag provat att gå med i en kör, hej hopp! Har sjungit lite sporadiskt innan, men nu hoppas jag det ska bli mer regelbundet. Första kvällen var jättekul iaf, även om det känns som att jag är den ende som inte känner alla andra.

Blir förstås lite tjurig över att stämmorna är så könsindelade. F n sjunger jag som tenor, men med min ljusa röst skulle jag nog egentligen kunna ta sopranstämman till och från...

Jag har bestämt mig.

Efter de senaste dagarnas mediehausse om inloggningsuppgifterna som nån SSU:are ska ha läckt till nån i LUF, har jag bestämt mig för att inte låta det påverka mig. Skandalen är med rätta mycket allvarlig för de (hittills 3 st) ansvariga. Men uppståndelsen har inte ett skvatt med Folkpartiets (eller sossarnas) sakpolitik att göra.

Det är inte bara en mediekarusell. Det är en mediekarusell om hur olika parter försöker styra mediekarusellen. Men det förändrar egentligen ingenting av Folkpartiets liberala budskap, eller det faktum att Sverige behöver vår politik mer än någonsin.

Vi har flyktingfamiljer som måste gå under jorden för att undfly sossarnas omänskliga asylpolitik. Vi har tiotusentals ungdomar som förtidspensioneras på livstid, i många fall bara för att dölja dem från AMS-statistiken. Och vi har mängder med patienter som dör i sossarnas vårdköer i väntan på operation.

Det är för dessa människor vi kämpar. Dessa människor behöver en regering med liberaler. För dessa människor är det fullkomligt ointressant om det ena partiet försökte sno nyhetsutrymme från det andra i augusti 2006.

Vi är tusentals folkpartister (och moderater, centerpartister och kristdemokrater) runtom i landet som kämpar för detta mål – att sätta vänsterkartellen på avbytarbänk ett bra tag framöver och sätta Sverige på en bättre kurs. Detta är så oerhört viktigt, alltför viktigt för att jag ska låta några enstaka folkpartisters dåliga omdöme sabba alltihop.

Ett jättegott recept!

Men slarviga tillagningsanvisningar: Japansk kyckling. Aldrig trodde jag att böngroddar kunde vara så goda.

Receptet kan med lätthet göras vegetariskt (och mer lättlagat) genom att man byter ut 400g kyckling mot 300g Quorn Bitar. Det gör knappt någon skillnad alls. Jag är visserligen inte vegeterian, men det är verkligen härligt när jag får god smak utan att behöva använda kött!

Meanwhile, i brist på psykiatrivård...

Lyssna på den gripande berättelsen från en tjej jag känner, som inte fick vård i 90-talets Sverige. Sossarna var väl för upptagna med att avskaffa borgarnas vårdgaranti och återinföra vårdköerna…

Den psykiska ohälsan ökar bland unga – depression, ångest, självsvält mm. Det behövs minst 2000 nya platser inom psykiatrin. Folkpartiet föreslår speciellt riktade satsningar till unga och kräver en maxväntetid på 1 månad.

Stöd folkpartiet den 17 september – så kan de stötta andra.

*Lite* mångfald är bättre än *noll* mångfald

Ungarna ska snart ut ur klassrummen och rösta, men vi får inte komma in och berätta vad partierna står för!

Nästa vecka skulle vi i Liberala ungdomsförbundet ha varit på ett högstadium i kommunen. (Eller ”7–9 skola”, som det så fint har fått byta namn till allteftersom sossarna suddat ut kunskapsprofilen i skolan.) Hur som helst så skulle vi ha träffat klasser och fått prata om vår politik och ideologi.

Men skolan ställde nyss in det. De hade bett samtliga politiska ungdomsförbund att komma, men ställde nu in det för att "den andra sidan", alltså ett eller flera partier i vänsterkartellen, inte ville prioritera grundskolor i valrörelsen.

Visst. I en hektisk valrörelse vill man prioritera gymnasieklasser, där de flesta är röstberättigade. De andra får prioritera hur de vill. Men om man har tid, tycker jag att man gott kan hälsa på grundskoleeleverna också. Det är väl bara bra om de får info flera år innan de kan rösta, istället för bara de senaste två veckorna.

Det som gör mig lite sur är skolans inställning. Varför ska eleverna bli helt utan politiska besök, bara för att några förbund på vänsterkanten struntar i dem?

Det är tyvärr ingen isolerad händelse, det här. Även gymnasieskolor har varit väldigt snåla med att släppa in oss ungdomsförbund. Men en del skolor har lyckligtvis varit mer toleranta. Det senaste året har jag varit på en flera skolbesök samtidigt som andra ungdomsförbund, utan att se röken av vare sig Ung vänster eller Grön ungdom. Men om de inte törs dyka upp när vi andra partier är där och kan säga emot (och tro mig, de finns häromkring. Det ser man på all vandalisering av elskåp och trafikskyltar i stan) så är det väl deras problem!

Detta är ett typiskt exempel på ”alla ska med”-tramset. Det betyder ju även att om ett enda rötägg vill stanna hemma, så kan ingen av de andra gå framåt.

Det är bra att skolorna strävar efter mångfald och balans i debatten. Men lite valinformation måste ju vara bättre för eleverna än ingen valinformation? Det är väl ingen som skulle säga ”näe, den här sommaren handlar vi ingen mat alls, för en av mataffärerna i stan har semesterstängt.”

Låt dem slippa strömmen, då

Folkpartiet i Kalmar föreslår att vi ska se om vi kan skapa frizoner för elöverkänsliga inom kommunen; zoner där vi begränsar den elektromagnetiska strålningen. Det är ett lite kontroversiellt förslag, för socialstyrelsen tror inte på elöverkänslighet. De anser att det inte finns vetenskapliga bevis för det.

Jag tror inte heller på elöverkänslighet, men jag tycker ändå att det är ett bra förslag. Det är det som är det fina med att vara liberal. Jag behöver inte hålla med de elöverkänsliga för att inse att de upplever ett besvär, och att de har rätt att få leva annorlunda om de vill.

De upplever nånting som inte vi andra upplever, men det är ju inget ovanligt. Om jag kan tolerera folk som tror att de sett Jesus eller Mohammed, så kan jag definitivt tolerera folk som tror att lysrör är farliga. Så länge de inte vill möblera om min skrivbordsbelysning.

Så låt dem få sitt elfria område, och den avskärmning och minskning i välfärd som det tyvärr lär leda till. Framtiden kommer kanske visa att det var jag som hade fel. Men då har ändå de elöverkänsliga fått som de ville under tiden, och det är det viktiga.

Invandrarpolitiker misshandlad

Jag läser att kalmarpolitikern Nasim Malik (s) har blivit misshandlad på väg hem från jobbet. Det är vidrigt. Om våldet har politiska förtecken, så är det ännu vidrigare.

Nasim har genom året drivit många förslag om integrationspolitiken. Jag håller inte med om alla, men det är oomtvistat att han har ett brinnande engagemang för att vi ska få bättre integration i Kalmar. Om någon har ett problem med att invandrare och etniska svenskar ska få delta i samhället på lika villkor, hoppas jag att de vågar ta debatten istället för att försöka tysta den.

(Ledsen om det är PK-varning på detta inlägg. Men det skedde nästan från hörnet runt mitt hem, och en vacker dag kan det vara min tur att bli nedslagen. Det är klart man blir extra upprörd.)

Filmtajm! de rikas ungdomsförbund vs. partiet som faktiskt vill driva politik

Fyra saker blir pinsamt uppenbara när man ser SSU:s lååånga valfilm Romeo och Julia:

• Medlemsfusk, spelverksamhet och LO-bidrag har gett SSU vansinnigt mycket pengar att slänga ut på film.
  
  
• SSU vill inte prata om sin egen politik. Allt handlar istället om att hitta på saker om moderaterna. Övriga partier nämns inte ens. Vad hände med ”alla ska med”?
  
  
• SSU kör med socialdemokraternas metod, att skapa illusionen av att de har belägg för det de säger genom att inkludera en ”källförteckning” till citat som egentligen inte ger stöd för påståendena. (OK, källa (8) var inte en direkt lögn, den var bara försåtlig.)
  
  
• SSU har inte så stor koll på sina Shakespeare-pjäser. ”Ett kungarike för en...” är ett citat från Richard III och inget annat. Men den okunskapen är väl förlåtlig – även SSU:arna är offer för socialdemokraternas flumskola. De kanske skulle behöva en litteratur-kanon? ;)

De vill ju förstås vinna valet med sånt här. Men frågan är om de ger ett trovärdigt intryck hos den som är det minsta källkritisk?

Äh. Tacka vet jag Folkpartiets valfilm om flummet i skolan:

• Kort och koncis utan långa slöa pauser, och därmed utan att slösa med tittarens Internet-uppkoppling. (Eller tid, eftersom den mest sänds på TV.)
  
  
• Handlar om den egna politiken och vad man vill göra – inte om att svartmåla ett parti som inte ens sitter vid makten.
  
  
• En god skopa humor och framtidstro.
  
  
• Kompetenta skådespelare. :P
  

Vad finns det mer för valfilmer? Har sett moderaternas, men den gjorde inget större intryck.

Min lilla hemstad får en egen chinatown!

Jag håller fortfarande på att försöka smälta att vi ska få en otroligt enorm Kina-etablering i Kalmar. Det är häftigt.

Lika svårsmält (men inte lika oväntat) är att Johan Persson (s), som blev kommunalråd för ett halvår sen, försöker ta åt sig äran i tidningen samma dag som det tillkännages. Vän av ordning skulle vilja påminna om att det är det borgerligt styrda regionförbundet som skött dialogen med kineserna sedan flera år tillbaka.

Visst, jag hörde väl inte till dem som trodde att regionförbundet nånsin skulle dra hem nåt sånt här, oavsett politisk majoritet. Jag är den förste att erkänna att jag underskattade dem. Men äras dem som äras bör, Johan.

Flyktingarna vill också jobba

Sakine sätter huvudet på spiken:

VARFÖR skulle flyktingar vara samhällsekonomiskt ”kostsamma” bara för att orsaken till att de kommer är annorlunda? Varför tror så många svenskar att flyktingar är arbetshandikappade?

...angående skillnaden mellan arbetskraftsinvandrare och flyktingar – en ganska liten skillnad, när de väl är här. Båda kan ju faktiskt göra nytta.

Blod och upprop

Blod.

Yes! Idag funkade det att ge blod – mycket bättre än förra gången. Blodbristen i landet just nu är inte fullt så akut i Kalmar, men de har ändå inte haft tillräckligt för att kunna dela med sig till andra landsting.

I november ska Socialstyrelsen se över reglerna för vem som får ge blod. Jag hoppas verkligen att de häver förbudet mot män som har sex med män. Förbudet är en kvarleva från 80-talets AIDS-rädsla, men idag är HIV inte något som är begränsat till bögar. Samtidigt har blodtesterna som görs vid varje givartillfälle förbättrats dramatiskt, så det finns ingen anledning att diskriminera bögar längre. Bristen på blod är allför akut för att stoppas av fördomar om livsstil. Det är tråkigt att regeringen varit passiv och så sent som 2001 lät Socialstyrelsen gå igenom reglerna utan att ta bort förbudet.

Upprop.

In other news så var jag ute på högskolan med LUF idag. I samband med uppropen delade vi ut material om hur vi och Folkpartiet vill förbättra studenters situation. De togs emot mycket väl av studenterna – studenters ekonomi har ju försämrats dramatiskt de senaste åren, och få länder premierar högre studier sämre än Sverige. Här är kraven vi presenterade:

• Slopa gränsen för vad studenter får tjäna.
  Idag när du tjänar över en viss gräns, minskas studiemedlet med 50 öre per intjänad krona. Det gäller även inkomster från sommararbete(!) Detta tvingar ofta studenter att sluta sitt arbete i förtid och riskera att försämra sin relation till en framtida arbetsgivare. Man förlorar chansen att stå på sina egna ben och slippa bo kvar hos sina föräldrar eller behöva låna pengar från anhöriga.
  
  
• Höj studiemedlet.
  Höj totalbeloppet för studiemedel med 400 kr per månad. Extra studiemedel för studenter med små barn. Inför examensbonus – nedskrivning av studielånen vid avlagd examen.
  
  
• Avskaffa kårobligatoriet.
  I demokratin Sverige, år 2006, så förbjuds du fortfarande studera vid svenska högskolor och universitet om du inte vill vara med i en studentkår och betala medlemsavgift. Detta är inte demokratiskt acceptabelt. Det är att likna vid ett kollektivanslutning och strider mot föreningsfriheten. Kårernas legitimitet skulle stärkas kraftfullt om de – precis som vanliga föreningar – fick värva medlemmar som de sedan fullt ut kunde företräda.
  
  
• Jobb åt dem som hellre vill jobba.
  I socialdemokraternas Sverige, där runt 1 miljon står utanför arbetsmarknaden, tvingas en del studera bara för att få studiebidrag, fastän de hellre vill arbeta. 90 000 studenter läser vidare bara för att de inte får något jobb. Men genom att göra det enklare och billigare att anställa kan vi skapa fler arbetstillfällen, så att den som vill ut i arbetslivet kan göra det.

I should have done this a long time ago...

Sådär, nu finns jag på qruiser. Festligt vad snabbt jag hittade bekanta där. Men debattnivån i politik-forumet lämnade en del att önska.

Hjälp transsexuella i Västra Götaland att få vård!

Dagens namninsamling:

Tänk om du vaknade imorgon och hade en kropp med fel kön? Du blir kallad vid ett annat namn än det du känner dig själv som och tvingas ha andra kläder och ett annat beteende än det som är du. Efter en tid skulle det vara en mardröm, men för en transsexuell människa är det vardag.

Transsexualism är en av de få sjukdomar som är till 100% möjliga att bota genom vård, och enligt lag har transsexuella rätt till vård i Sverige. Idag är väntetiden för att få komma till en utredare som kan påbörja vården mellan 3 och 6 månader. Självmordsförsök bland transsexuella är ungefär 20% högre än bland icke transsexuella.

I Västra Götaland får de transsexuella ingen vård, för det finns inget utredningsteam och inget av de andra fem utredningsteamen tar emot patienter från andra län än sina tilldelade.

Tycker du att även Västra Götalands transsexuella ska ha en chans till ett värdigt liv? Skriv på vår namninsamling!

Detta gör mig genast nyfiken på hur vårdsituationen ser ut här i Kalmar län... Den borgerliga majoriteten har ju gjort det mesta rätt sen de vann valet här, men i Kalmars HBT-öken törs jag inte ta något för gifvet.

Tipstack: Emil

Tar från de fattiga, ger till de rika

Hycklarpartiet (s) fortsätter att beskatta de fattiga för att gynna de rika. Med höjt tak i a-kassan ska de mest högavlönade få mer pengar för att inte arbeta.

Jag har inget emot att andra tjänar mer än jag. Men då ska dom banne mig ha gjort sig förtjänta av det. När inkomsten inte längre är knuten till en arbetsinsats, ska inte samhället slänga skattepengar på att upprätthålla inkomstskillnader. Eller klassklyftor, om uttrycket tillåts. Men så blir det, om (s) får behålla makten.

Men vart ska pengarna komma ifrån, om ingen jobbar? Tänk om sossarna en enda gång kunde göra det lättare att anställa, att göra rätt för sig, istället för att göra det lättare att leva på andra. Då skulle vi få mer välfärd till alla.

Äh. Det enda raka är att byta regering.

Sommarens besvikelse

Tornero, tornero! Varför blev inte Rumäniens eurovision-låt en sommarplåga här? Jag hade så sett fram emot lite hjärndöd eurodisco, hade till och med lärt mig den italienska refrängen (plus översättning!) utantill och övat in falsettsången för att kunna impa på polarna.

Men så har den nästan inte spelats någonstans. Allt är säkert Petermans fel, för att han dissade den.

En studie i bluff

Oärliga smutskastningskampanjer från sossarna är vi vana vid. De blir alltid lite värre när det är valår. Men de slutar aldrig att fascinera i sin skamlöshet.

Det verkar som att när sossarna inte finna några ståndpunkter som de kan kritisera hos motståndarna, så hittar de på dem själva istället. Och det är ju lätt att demonisera sin motståndare, när man själv får bestämma vad han ska stå för.

Så här var det. Programmet är TV4:s ekonominyheter, igår kl 19.10. Fredrik Reinfeldt diskuterade i radion igår hur alliansen ska finansiera att de (äntligen!) slopar fastighetsskatten om de lyckas peta (s) i höst. Så här sa han, apropå att folk har hört av sig med idéer:

”Man kan också överväga att titta på ränteavdragen i det sammanhanget, men vi har inga färdiga beräkningar för detta.”

Hörde vi ordet ränteavdrag? VIPS! så poppar Per Nuder upp som gubben i lådan och har färdiga sosse-beräkningar som visar att svenska folket i princip kommer svälta ihjäl, och svavel och aska ska regna från himlen om vi tar bort ränteavdragen. ”Ett djupt orättfärdigt förslag”, avslutar han.

Vadå ”förslag”?

Reinfeldt nämnde, i en öppen diskussion, att andra tyckt att man kan ”överväga att titta på” ränteavdragen. Inget om de ska tas bort, eller ens om det bara är att de ska justeras med någon procentenhet. Och han underströk redan i samma mening att det inte var något färdigt förslag från moderaterna. När han sedan står fast vid detta beskriver den trogne journalisten det som att han ”backar helt från sitt utspel”.

Vadå ”utspel”?

Något han nämnde i en bisats, i ett svar till en fråga, i en intervju som han själv inte varit initiativtagare till. Ett utspel?

Det låter nästan inrepeterat när Per Nuder får slutordet:

”Han sa det tydligt i morse, nu vill han inte stå för det längre. Flip-flop-Fredrik har slagit till igen.”

Intressant förresten att Nuder står på samma fläck och filmas från exakt samma vinkel i båda inslagen. Det tyder på att det spelades in vid samma tillfälle, fastän det ena utspelar sig före att man sökt upp Reinfeldt, och det andra efter.

Hade detta varit en filmrescension, hade (s) alltså fått Oscar för bästa regi (mediemanipulationen), men ruttna tomater för det usla manuset (sakfrågan) och mediokra kameraarbetet.

Håhå jaja. Nu får konspirationsteoretikern i mig gå i ide ett tag. Om man tittar vidare på den där nyhetssändningen får man förresten veta att statliga myndigheten NUTEK anser att det är regeringens fel att vi har så hög arbetslöshet. Inte bara näringslivet och de borgerliga politikerna tycker det alltså, utan nu även statens egna myndigheter. Vågar Nuder kommentera det också, tro?

VILL dom ens ha fred?

Det tog inte ens ett dygn, så hade Hizbollah brutit vapenvilan mot Israel. Suck.

Malm i Kalmar... Malmar?

Puh, igår var en hektisk men rolig dag. Lotsade ”min” förbundsordförande Fredrik Malm genom ett heldagsbesök i Kalmar. På köpet fick jag hänga med på ett par jätteintressanta studiebesök; SFI och Gemax Glas. Vi pratade mycket om integration och hur man kan ge invandrare och svenskfödda samma villkor på arbetsmarknaden. Läs lite kort om Fredriks kalmarturné på luf.se.

Uppdatering: Folkpartisterna här i Kalmar är ju hur bra som helst. På studiebesöken frågade vi vilka politiska beslut som skulle vara bra för dem vi besökte. SFI ville ha fler praktikplatser åt eleverna; Gemax Glas ville ha bättre väg till Växjö. När jag frågade folkpartisterna här så sa de att de redan hade försökt motionera om båda dessa saker!
Tänk vad fint vi skulle ha haft det för invandrarna och för näringslivet, om bara fp hade haft mer att säga till om.

Är det "hårdare tag" att ge vård till psyksjuka?

Nyss hemkommen från Gränsö-mötet i Västervik. Ännu ett Leijonborg-tal att lyssna på, men nu får det räcka för min del denna valrörelse. Det finns så många andra att lyssna på - ser fram emot Cecila Malmström...

Talet var iaf OK. Inte lika god dagsform som i Almedalen, men det förde fram en viktig fråga: att psykiatri-vården behöver reformeras. Det visade på en del politiskt mod - dels att erkänna att den gamla psykiatrireformen var delvis misslyckad. Men även för att journalisterna därmed inom en timme hade publicerat "hårdare tag"-vinkeln Fp vill ha mer tvång i psykvården .

Här kan jag passa på att berätta vad psykiatri-reformen egentligen är, utifrån min begränsade kunskap. Reformen kan väl beskrivas som att man öppnade alla sluta anstalter och ropade "släpp tokarne lös, det är vår!" Det funkade väldigt bra för dom flesta patienterna, som mådde mycket bättre bland vanligt folk än i ett sterilt behandlingshem.

Men de allra sjukaste gick det inte lika bra för. De klarade sig inte utan tillsyn - de slarvade med medicinerna, blev sämre, och så småningom en fara för sig själva och omgivningen.

Detta var alltså det som Fp tog upp idag. Att vi återigen behöver satsa på vård till de, som man brukade vårda förr. De som är så psykiskt sjuka att de är en fara för sig själva. Inget nytt grepp alltså, utan bara en delvis återgång till hur vi hade det tills för några år sen. Men ibland går vi på medias illusion, att samhället alltid har sett ut som idag, och att varje politiskt förslag skulle vara ett oprövat kort. Men så är det alltså inte.

Frågan är ju förstås om detta är "hårdare tag". Men vore det inte hårdare mot de svårt psykiskt sjuka, att inte vårda dem? Att vänta tills de sätter sig bakom ratten och kör ihjäl folk och sen har det på samvetet hela livet?

Bögblod flyter lika bra i ådrorna

Landets blodcentraler har akut blodbrist och skriker efter fler donatorer. Samtidigt har vi ett förlegat och moraliserande regelverk, som förbjuder bögar att ge blod. För att dom är bögar, typ.

Dumt. Jättedumt.

Kortsiktigheten personifierad

När Göran Persson fick välja sin favoritpsalm i Klintagården blev det ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder".

Den titeln får väl även illustrera hur pass långsiktig och visionär hans politik har varit i många år. Hur ska jag kunna sitta kvar på tronen en dag till, hur ska jag tysta ned klagomålen en liten stund till...

Sverige har knakat i fogarna en längre tid under s-styret, och statsministern verkar inte ha några visioner för framtidens Sverige.

Hur ska vi få ned arbetslösheten (på riktigt, alltså)? Hur ska Sverige återupprätta sitt skamfilade anseende i flyktingfrågor?
Hur ska vi stoppa kunskapsförfallet i skolan?

Från regeringskansliet kommer inga svar.
De borgerliga levererar förslag efter förslag för att få landet på rätsida igen, men Persson bara blundar och tycker att allt ska fortsätta vara som det är. Snacka om konservativt.

Allt det verkar handla om nu är att hålla ihop kittet, lugna de oroliga massorna så att de röstar (s) en gång till. Jag kan dra till med ”det går bra för Sverige” i direktsändning så går dom nog på det en endaste gång till.

Kanske.

Åldersnoja, Leijonborg?

Missionskyrkans partiledarutfrågningar har blivit ett återkommande inslag på Öland vid valåren. I söndags var det Lars Leijonborgs tur att bli utfrågad av pastor Thor-Björn Bastås i det stora tältet vid Klintagården utanför Borgholm.

Fp-ledaren satte ned foten i flera trosrelaterade frågor. (Nu pratar vi alltså religion och inte damunderkläder här. Vad har du för fantasi egentligen?)

Han klargjorde bland annat att han inte hade något emot att kyrkans gudstjänster får sändas i radio och tv, men tyckte att public service även bör tillgodose judiska och muslimska medborgares önskemål. Han tyckte även att det lilla fåtalet religiösa friskolor fått styra friskoledebatten för mycket, men var tydlig med att skolor borde vara icke-konfessionella och låta eleverna själva ta ställning till religionen. Han var även noggrann med att skilja på sin roll som partiledare och sin roll som troende.

Det var förresten helkul att se efteråt hur okunnigt Expressen vantolkade ett citat (som inte ens var särskilt ordagrant citerat). De försökte få det till att Leijonborg trodde på Bibelns skapelseberättelse för att han ”söker svar i evangelierna” när ”vetenskapen inte räcker till för att besvara livets gåtor”. Hade journalisten haft den minsta allmänbildning om Bibeln (motsvarande årskurs 3 i grundskolan, kanske), hade han vetat att evangelierna handlar om Jesus och inte om skapelseberättelsen.

Jovars, jag delar väl inte riktigt ögonbryns-mannens tilltro till evangelierna, men så länge han lägger bibeln på hyllan innan han tar på sig politikerkostymen så har jag inget problem med det. Han var iaf oväntat rolig i en sekvens i utfrågningen:

TB: Bland de borgerliga är ju du äldst och har varit partiledare längst - då är det väl klart att det är du som ska bli statsminister?
LL: Trevligt att du ser det så. Men vi har ju demokrati i Sverige, och med den nuvarande opinionen är det klart: det blir Fredrik (Reinfeldt).
TB: Men du är ju 57 nu...
LL: Det är jag verkligen inte! Jag är kanske i teknisk bemärkelse äldst, men jag ser mig mer som PÅ VÄG mot 57, och det tror jag nog att dom flesta gör.
TB: Inte jag. Men du är ju jämngammal med Göran Persson...
LL: Ja, HAN är 57!

Hoho, åldern verkar vara ett känsligt ämne. ;)

De flesta flyktingar nekas asyl

(Debatten fortsätter. Insändare publicerad i Barometern-OT 25 juli)
Sverige har tyvärr blivit allt hårdare med att bevilja asyl till flyktingar. I slutet på 80-talet bedömdes ca 43% av alla asylsökande ha behov av skydd. Men de senaste tre åren har siffran bara varit 6%, trots i stort sett samma antal asylsökningar. Vi i Folkpartiet har varit starkt kritiska till dessa allt strängare (och ofta rättsvidriga) asylbedömningar, och vi har sett hur de har haft ett högt humanitärt pris, i form av rekordmånga utvisningar till tortyr i klar strid med FN:s mänskliga rättigheter.

Ändå tycker Mattias Bäckström Johansson, sverigedemokraterna, att vi borde stänga ute ännu fler (insändare 13 juli). I ett försök att framställa Sverige som alltför generöst jämför han antalet asylsökande med övriga Norden, men utan att ta hänsyn till att dessa länder bl a har mycket mindre befolkning än Sverige.

Men att vi har många asylsökande spelar faktiskt ingen större roll, om bara några enstaka procent av dem beviljas skydd. Rent konkret innebär detta att Sverige i fjol beviljade skydd åt 1 asylsökande per 4500 svenskar. Utgifterna för detta motsvarar ungefär 0,06% av den vård-skola-omsorg, som sverigedemokraterna menar urholkas av vår ”generösa” flyktingpolitik.

I det ljuset är det svårt att se sverigedemokraternas ”vi har inte råd”-resonemang som annat än förtäckt främlingsfientlighet. Vi har visst råd. Särskilt som en flykting kan vara en resurs och inte en kostnad, om hon bara får chansen att göra rätt för sig.

Det stämmer att Sverige har mycket hög arbetslöshet. Men Mattias Bäckström Johanssons åsikt, att svenska arbetslösa på något sätt är viktigare än flyktingar, är inte bara humanistiskt horribelt, det är även en felaktig analys.

Grejen är ju att svenskarnas kompetens inte riktigt matchar behoven på arbetsmarknaden. Vi har t ex en massa utbildade esteter, men inte så många rörmokare. Detta är problem som alla länder brottas med, och det är då det är bra med öppna gränser, så att överskottet i det ena landet kan täcka behovet i det andra. Invandringen är inte problemet - det är lösningen!

Sen finns det även andra problem med arbetsmarknaden, som att den är för trög och hårt reglerad. Men med en borgerlig arbetsmarknadspolitik kan vi råda bot på detta och få fler i arbete. Då kommer både invandrares och svenskföddas kompetens att behövas.

Mattias Bäckström Johanssons andra påstående, att en flyktingamnesti skulle gynna människosmugglarna, faller på sin egen orimlighet. Om Sverige började föra en human flyktingpolitik, skulle flyktingarna kunna komma hit legalt, och då skulle smugglarna inte behövas längre.

Om Mattias Bäckström Johansson verkligen vill spara på skattepengarna så borde han istället välkomna en flyktingamnesti. Som det är nu så måste migrationsverket istället utreda alla gömda flyktingars ärenden en gång till. Det kommer att kosta åtskilliga miljoner, betydligt mer än de har fått resurser för idag.

Vi har uppenbarligen helt olika åsikter om vad som är felet med svensk asylpolitik. Sverigedemokraterna verkar se det som ett stort samhällsproblem att några flyktingar undsluppit rättsvidriga utvisningar. Men som liberal tycker jag att det är ett oändligt grymmare brott att staten gång på gång utvisat folk som riskerar tortyr i sitt hemland.

--
Björn Brändewall
Folkpartiet liberalerna, Kalmar

Ikväll älskar jag Lars Leijonborg

Nu har jag varit på politikerveckan i Almedalen, Gotland. Det var första gången, och det var rysligt roligt! En politisk smältdegel med mängder av intressanta seminarier (och en del bottennapp), varav alltför många var precis samtidigt.

Träffade massa LUF-vänner, som måste vara den gosigaste och vänligaste sortens varelser på denna planet. Tillsammans bekämpade vi nationaldemokrater, sverigedemokrater och försökte lokalisera dom där "över 1000 SSU:arna" som Anna Sjödin påstod att de hade stationerat i ett valläger nånstans ute i de gotländska skogarna. Dom som vi faktiskt hittade verkade bara ha blivit erbjudna en veckas semester på Gotland mot att de gick omkring med röda tröjor. Ja, jisses...

Jag har då även lyssnat på partiledarna när de hållit varsitt tal. Reinfeldts tal var bra, Olofssons likaså, men Leijonborgs var lysande. Och då är jag ändå en som tycker att han brukar vara en ganska tafatt talare.

Men här profilerade han tydligt fp som ett idéparti - särskilt glad blev jag över att han återerövrade de "mjuka" frågorna, gamla fp-käpphästar som miljön och handikappades situation. Som en nördig politiker-groupie med påbrå från Karl-Bertil Jonssons ömma moder "fick jag nästan något religiöst i blicken". Detta var det solidariska, kärleksfulla parti jag ursprungligen hade gått med i. (Nämnde jag att talet var lysande?)

Sen vet jag förstås att media kommer klippa bort allt det där fina. De tar bara med "mer läxor i skolan" och så kan de låta nån kommentator raljera att fp glömt sina rötter och bara vill ha hårdare tag. Men för oss som faktiskt var där (och ni som ser talet-i-sin-helhet på SVT.se) är det skönt att veta att Folkpartiet liberalerna verkligen är "liberalerna". Fortfarande.

Det humana vore en flyktingamnesti

(Insändare publicerad i Barometern-OT 3 juli)

Sverigedemokraten Mattias Bäckström Johansson frågar sig den 23 juni hur många asylsökande som verkligen har flyktingstatus enligt FN. Bakgrunden är att han tycker vi låter för många stanna. Men en snabb titt visar tvärtom att vi har avvisat på tok för många.

Sverige har upprepade gånger utvisat människor till tortyr och förföljelse, i strid mot de mänskliga rättigheterna. För detta har FN:s tortyrkommitté prickat Sverige elva gånger. Det är rekord, särskilt för ett så litet land, och definitivt inget att vara stolt över.

Sveriges utlänningsnämnd har i åratal funnit allt mer kreativa sätt för att misstänkliggöra asylsökande och hitta nya ursäkter för att utvisa de som behöver skydd. Flyktingfamiljer har tvingats gå under jorden för att klara sig. Mattias Bäckström Johansson menar att de därmed brutit mot svensk lag. Men han missar att redan 1999 ställde sig samtliga riksdagspartier bakom att avskaffa utlänningsnämnden, just för att dess metoder inte varit rättssäkra. Och nu har nämnden (efter snart sju års förhalande från regeringen) äntligen lagts ned.

Det humana i detta läge hade varit att låta alla dessa flyktingar, som fått rättsvidriga prövningar, få stanna. Det skulle faktiskt ha varit i linje med tidigare svensk praxis. Förr kunde nämligen en lång väntetid vara tillräckligt skäl för att bevilja uppehållstillstånd. Resonemanget då var att om en familj väntat på beslut i flera år, hade den hunnit rota sig, barnen gå i skolan och föräldrarna skaffa jobb. Det vore vansinne att riva upp allt detta.

Därför hade en flyktingamnesti varit det rätta, men det är sorgligt att socialdemokraterna (med stöd av moderaterna), som enda partier i riksdagen satt stopp för det. Och det verkar som om Mattias Bäckström Johansson skulle driva en lika inhuman linje, om han hamnade i en sådan maktposition.

Det är bara att konstatera att det blåser kallare vindar hos många politiker nu för tiden. Vi har gått från öppenhet till slutenhet. Jag hoppas det blir ändring på det. Folkpartiet vill att Sverige ska ta emot fler flyktingar. Det har vi råd med. Men vi måste se till att kombinera det med en bättre integrationspolitik också, så att de som vill stanna känner sig välkomna och kan starta ett nytt liv här.

Idag präglas tyvärr integration(s)politiken av passivisering, segregation och bidragsberoende. Men människor har en inre drivkraft och vill göra rätt för sig, om de bara får chansen. Vi måste ta tillvara på våra nya invånares kompetens och göra det lättare att bl a komma in i arbetslivet. Man vill ju inte betraktas som ett offer resten av livet bara för att man flytt till ett annat land.

--
Björn Brändewall
Folkpartiet liberalerna, Kalmar

I am NOT a vampire...

Blodgivning är bra. Alla som kan borde göra det, så snart de fyller 18 år. Den dag du själv ligger på operationsbordet efter en bilolycka, kommer du vara tacksam att andra gav en bit av sig själva för att rädda ditt liv. Chefen hävdar att han får en pigghets-kick av det. Och så är det coolt att veta vilken blodgrupp man har (A+), så man kan matcha ihop sig med anime-karaktärer, nyo-ho-hoo! ^-^

Men ibland går det inte som man tänkt sig. Igår skulle jag återigen håva in mina 40 spänn på åderlåtningen. Men högerarmen ville inte ge blod. Så de tog ut nålen och satte den i vänsterarmen. Det gick lite bättre, men efter 140 ml så tog det stopp. Så efter några smärtsamma försök att justera nålen gav de upp, slängde blodet (det måste de göra om man inte kunnat fylla påsen ordentligt) och skickade hem mig.

Det bör nämnas att detta var en ovanlighet, som inte ska avskräcka dig från att ge blod. Jag har givit blod i flera år, och det har gått helt oproblematiskt. Det har inte ens gjort ont, förutom i själva stick-ögonblicket.

Men detta mystiska avlopps-stopp, alternativt blodfattighet, kan bara betyda en av tre saker:

1. Min kropp har sedan länge slutat producera nytt blod, så jag är nu en certifierad torris! Eller mumie.
2. Jag är, i likhet med han som läste upp Armeniens schlager-resultat, ett vampyr! ("Here are the results from Armenia... I am NOT a vampire...")
3. Killen-som-verkade-ny-på-jobbet var inte så bra på att sätta nålen rätt än.

Men det är tanken som räknas, så jag fick behålla pengarna. Det må ses som ett frivolöst spenderande från landstinget, att strö ut skattemedel på det sättet, men på nåt sätt har den borgerliga landstings-ledningen här ändå lyckats vända sossarnas ekonomiska underskott till ett plus sedan förra valet. Well done! Four more years! :)

Jag gör ett nytt försök att ge blod om någon månad. Hoppas vi ses på blodcentralen.

”Ja, det var jag som försökte bli Lucia...”

Jag får fortfarande en del kommentarer om mitt (uppenbarligen lyckade) försök att få igång diskussionen om könsroller i fjol. Och det är ju kul att de minns mig. Därmed minns de även sakfrågan – könet ska inte spela roll. Även om jag hoppas att inte alltid bli förknippad med bara detta.

(Det här inlägget skrev jag i augusti 2006, men jag placerar det här bak, för jag känner på mig att många förstagångs-läsare kommer hit med frågan i bakhuvudet: ”Var det han som försökte bli Lucia?” Well, now you know.)

Det var väl på tiden...

Som siste man på jorden (med möjligt undantag för Rolf Asmundsson) skaffar jag mig en blogg.

Abstinensen efter en egen hörna på webben har vuxit sedan 1999, då jag slutade uppdatera min blygsamma gamla webbplats. När man jobbar med webbproduktion så har man en tendens att lägga all energi på att skapa bra webbsidor åt andra, och får sällan kreativitet över till sitt eget ego.

Oh well. Då passar blogger-systemet mig utmärkt, så kan jag överlåta publicerandet åt någon annan för omväxlings skull.