Flera, vagare och dyrare mål - men mindre och mindre pengar att förverkliga dem med

Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet i kommunledningen tycker om att ta fram högtravande mål som ska uppfyllas, men personalen får inga resurser för att lyckas med det. Istället skär vänstern ned på pengarna och kräver att målen ska uppfyllas ”inom befintlig budgetram”, vilket är politikerspråk för ”skala bort ytterligare lite resurser från grunduppdraget - undervisningen - så att vi kan stoltsera med hur mycket vi bestämmer över skolan”.

I onsdags hade vi årets sista sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden. Vi beslutade om mål för personalen utifrån vänstermajoritetens budget för kommunen. Det var väldigt många mål. Som om det inte räckte att skolpersonalen redan måste lyda under

• Skollagen och
• Läroplanen,
• kommunens skolplan - kommunfullmäktige ska sen lägga på
• ytterligare ett lager med pekpinnar i form av dessa mål.

Vi i den borgerliga gruppen lämnade en protokollsanteckning om att det var hiskeligt många mål, och att flera av dem presenterades som ”mätbara mål”, men i själva verket bestod av visioner. Ord som låter fint alltså, men som inte är särskilt konkreta för personalen att jobba med eller går att mäta om man har uppnått målen. Exempel:

• ”Samtliga ungdomar i Kalmar kommun ska vara drogfria.” Observera dock att vi gör inga drogtester på barnen i Kalmars skolor. Det görs en enkätundersökning om narkotikavanor i åk 8, men hur ska man kunna mäta drogfrihet bland alla ungdomar utifrån det lilla? Att som politiker sätta upp såna här mål är helt enkelt inte seriöst, och detta reserverade jag mig mot.

Vi i den borgerliga gruppen efterlyste även en kostnadskalkyl av varje mål, eftersom många av dem var uppenbart kostnadsdrivande (alltså att de kostar pengar att genomföra), men inga pengar skjuts till. Några exempel:

• ”Platser [inom förskola och familjedaghem] ska kunna erbjudas inom önskat område.” Det är dock inte specifierat vad ”område” är. Det kan ju lika gärna vara ”hela kommunen” som ”50 meter från husporten”.
• Daglig frukt till alla elever
• ”Alla elever ska vara behöriga att söka till gymnasieskolan” – fint mål förvisso, men det kräver ju självklart mera och mer utbildade lärarresurser för att kunna coacha varje elev rätt.
• ”Alla skolor ska ge eleverna möjlighet till minst 30 minuters schemalagd fysisk aktivitet om dagen.” (Raster räknas inte, utan det ska vara något som personal organiserar.)

De resurser som dessa mål kräver har vänsterblocket inte behagat skicka med när satte upp målen. Istället skär de ned på skolan, år för år framöver, med flera miljoner kronor.

Efter mötet hade vi politiker samtal hela eftermiddagen med skolornas rektorer, vilket var mycket givande. Jag tog upp flera av dessa problem med rektorerna i ”mitt” område, och fick tyvärr många av mina farhågor bekräftade.

---

Bättre med (fp): i Folkpartiet liberalernas skuggbudget, som vi försökte få igenom i somras men som röstades ned, hade vi till skillnad från vänstermajoriteten prioriterat resurserna så vi inte skulle behöva skära ned på skolan. Istället ville vi bl a skära ned på den politiska organisationen, som vänstern har svällt upp på senare år. Vi har även motsatt oss att kommunen ska hålla på och dalta med en egen skolplan, så åtminstone ett av de fyra styrdokumenten ovan hade vi rakt av kunnat befria skolpersonalen ifrån. Vi tror faktiskt att de, som träffar skolbarnen varje dag, kan fatta goda beslut för dem ändå. Så mycket litar vi på deras omdöme och kompetens.

Plats 31 i provvalet!

Folkpartiet liberalerna har offentliggjort resultatet av provvalet till europaparlamentet, och valdeltagendet har varit rekordhögt detta år. Jag är på 31:a plats av 94. Tack till alla som röstat på mig!

Nu återstår det för valberedningen att med provvalet som underlag föreslå hur den slutgiltiga valsedeln ska se ut. Viktigast just nu känns att komma så högt att jag hamnar på valsedelns framsida, för baksidan är lätt att missa för väljare.

Hur lösa fildelningsdilemmat?

Fildelning i all ära, men låtskrivare* har rätt att få betalt. Hur ska det ske? Jag tycker inte att jag hört något trovärdigt alternativ. Man gör det lite lätt för sig när man säger ”branschen måste göra det enklare att ladda ned lagligt”. Branschen HAR gjort det lättare att handla lagligt, men gratis smakar bättre för alltför många.

Frågan till ära så har jag skapat en enkät i sidokolumnen på denna sida. Rösta.

Jag vill inte ha IPRED-lagens privata polis. Men jag vill slå vakt om upphovsrätten. Har du en bättre idé? Lämna en kommentar.

*) Och filmmakare, författare, spelutvecklare osv.

Höjd skatt löste inte problemen

1995 höjde vänsterblocket i Kalmar skatten för att undvika underskott i sin budget. De nästkommande två åren gav de oss ännu större budgetunderskott. Så mycket nytta gjorde den skattehöjningen.

Vänsterblocket lovade dyrt och heligt att det bara skulle vara en tillfällig höjning. Nu har det snart gått 14 år, och vi lever fortfarande med den. Nu vill de höja skatten ännu mer. De sviker sitt löfte och går i motsatt riktning.

Är det någon som tror att det kommer att lösa problemen den här gången?

Folkpartiet liberalerna säger nej till skattehöjning. Vi har försökt stoppa vänsterns misskötsel år efter år, i små och stora frågor, men vi har blivit överkörda hela tiden. Nu vill vi ha en rejäl översyn varför kommunens kostnader skenar iväg. Även om det är uppenbart att de största orsakerna sitter i kommunledningen.

Det är ju trots allt så att staten, det är vi

Klart, det är ingen som vill bli av med jobbet, men jag förstår inte hur det ska bli bättre av att staten går in med pengar i fabriker som tillverkar saker som vi inte vill ha. Det är ju trots allt så att staten är vi. Då hade det varit bättre att vi *köpte* en Volvo om vi nu trodde att vi ville ha en Volvo. Uppenbarligen *vill* vi ju inte ha stora, miljöovänliga bilar som tillverkas i ett land där det är för dyrt att tillverka bilar.

– Magnus Betnér har båda fötterna på jorden i sin webcam-kommentar till 28-miljarders paketet, och spånar tankvärt på hur jobben (inte) kommer att se ut i Sverige om 70 år. På SVT Debatt.

Många liberaler verkar vara ense om att regeringens bilstödspaket är en dålig idé, men att

1. det när allt kommer omkring bara är 3 av de där 28 miljarderna som folket verkligen blir av med
2. det hade varit tusen gånger värre om sossarnas förslag, att spendera svenska folkets pensionsfonder på att köpa upp bilindustrin, hade gått igenom.

Det känns som en klen tröst. Tusen gånger bättre än sossarna är inte tillräckligt. Det ska vara bra också.

Ska jag tolka detta som att regeringen behövde ”visa handlingskraft” för att få tyst på Mona Sahlins gnäll, och valde en relativt harmlös satsning?

Slutreplik om finanskrisen

Både Nils Ronqvist och Jan Lindgren har givit sig på mig i debatten om finanskrisen. Båda verkar tycka att det är helt business as usual på en fri marknad att staten köper upp företag som inte går med vinst. Och jag som trodde att sånt kallades protektionism!

I dagens Västervikstidningen svarar jag dem båda:

Många är de riskkapitalister som nu har gjort sig förmögenheter på ett oansvarigt sätt. Men det är ju just för att politikerna, med sina vänstervridna löften om att köpa upp konkursfärdiga banker, har gjort det lönsamt att ta oansvariga risker! Vad skulle du själv göra i Las Vegas, om du fick behålla alla vinster men kunde skicka vidare alla förluster till skattebetalarna?

Sådant är inte möjligt på en fri marknad, men det blir möjligt när staten sätter självregleringarna ur spel. Därför är det barockt att hävda att detta är resultatet av en helt oreglerad marknad, och därför bör man tänka sig för både en och två gånger innan man förespråkar mer av samma mynt.

Läs hela.

Uppdatering: inte världens bästa tajming att den gick i tryck just idag, kanske. Jag avslutar nämligen med en eloge till Fredrik Reinfeldt för sin stringens hittills, men bara för det så har hans regering idag presenterat ett 28-miljarders bilstödspaket som vissa tycker är schysst, andra inte.

En till!

Sötaste Luciapojken hittills i år? Kul, förutsatt förstås att man tycker att kommunala skolor ska ägna sig åt skönhetstävlingar bland eleverna. För det är ju det det är. Skolans rektor har varit noggrann med att lära eleverna både att demokratiska val inte respekteras i vuxenvärlden och att det är Lucias kön, inget annat, som är det som vi ska minnas henne för.

Uppdatering: Another shrubbery! Nu börjar det bli tjatigt. Jag tror jag tar och håller tyst tills vi hittar nån kille som inte bemöts med klyschan ”vi vill ha ett traditioneeeellt luciatåg”.

Vänliga ord

Det finns de som är bättre kvalificerade att bli EU-parlamentariker än jag. Jag har redan röstat i provvalet och förutom mig själv röstade jag då på Anders Ekberg, Catrine Norrgård och Björn Brändewall samt ett par till. Dessa tre har rätt ideologisk kompass och gott omdöme och jag skulle sova gott och veta att de reagerar rätt när det kommer kvistiga frågor farande där nere i Bryssel. Så det är mina endorsements.

– medkandidaten Niklas Frykman är alltför snäll. Jag får nog snart själv bestämma mig vilka jag ska rösta på…

Politiken var lättare förr

Jag bara måste hänga upp mig lite till på förra postens länk till Folkpartiets första partiprogram. Jag tycker att det är så coolt att man har kunnat fatta sig så kort och förklara sina värderingar på bara några sidor, utan att binda upp sig på en massa detaljer.

Dagens partiprogram är i runda slängar tio gånger längre. Vilket föredrar ni? :/

En annan cool sak är att åsikterna i mångt och mycket står sig än idag. Fp skulle i princip kunna gå till val på 1934-programmet år 2010. Hur många partier tror ni skulle (v)åga göra detsamma?

Niklar Frykman ger fler highlights ur programmet.

Lissabonfördraget – ett steg på vägen

Det är lite lustigt hur vissa EU-parlamentskandidater i olika partier ständigt ska deklarera om de är för eller emot Lissabonfördraget. (De ivrigaste är oftast de som är emot, noterar jag.) Det är lustigt med tanke på att parlamentet inte tar ställning till fördraget – det är det ju bara medlemsländerna som ska göra! Däremot har jag en hel del tankar om hur det kan fungera som verktyg för ett effektivare och mer demokratiskt parlamentsarbete.

Jag vill ha ett friare och mindre detaljstyrande EU. Lissabonfördraget är i all sin ofullkomlighet ett bra steg på vägen. Vi får:

• en maktförskjutning till folket och det folkvalda parlamentet
• ett slopande av veto-rätten. Det kan bli en bra grundplattform för att förhandla fram ännu bättre spelregler, och för att bli av med handelshinder – jordbrukssubventionerna t ex, som kostar varje EU-hushåll ca 6000 kr om året i högre livsmedelspriser samtidigt som det slår ut bönder i fattiga länder
• subsidiaritetsprincipen som alla pratar om kan äntligen bli verklighet, i och med att medlemsländerna får möjlighet att kräva att EU-frågor lyfts ned till det nationella planet igen.

Framtiden får utvisa om och när Lissabonfördraget får träda i kraft. Troligtvis kommer det att behöva justeras, men när vi väl har det, så kommer mycket att bli enklare, tror jag. Eftersom Lissabonfördraget inte är en konstitution, kommer det knappast att vara det sista fördraget vi får. När vi så tar fram framtidens fördrag, ”Lissabon 2.0” eller nåt, så kommer vi kunna göra det utan de halvmesyrer som vetorätten idag tvingar oss till.

Kritiken då? Jo, jag har försökt sätta mig in i både de problem som frihetliga och inte-så-frihetliga människor tar upp med fördraget. Men hittills har jag kunnat avfärda kritiken med antingen

• det där är ju struntprat; så står det inte i fördraget,
• det där var väl inte så farligt
  eller
• jamen det där är ju bra!

Jag försöker hela tiden väga kritiken mot det faktum att alternativet är Nicefördraget, som ju har minst lika tokiga skrivelser, insmugna bland betydligt fler svårlästa sidor, och som redan gäller idag. Vi kan även hitta tokiga saker i Sveriges grundlag – ändå har den kunnat ändras många gånger utan någon större debatt eller krav på t ex folkomröstningar.

Jag är inget fan av tjocka regelböcker. Jag hade varit glad om Lissabonfördraget - i likhet med Folkpartiets första partiprogram (1934) - rymdes på 3–4 A4-sidor med tydliga, övergripande principer. Men det får vi ta i steg två, när vi fått bättre spelregler.

Skattehöjning ett naturligt tillstånd?

Johan Persson (s) har i sedvanlig demokratisk ordning bestämt sig för att Kalmar ska höja skatten, har vi folkvalda nu fått veta. Att högre skatter får kostnaderna att skena iväg bryr han sig nog inte om. Varför tänka långsiktigt?

Jag fastnade för följande anekdot i Barometerns rapportering:

Kalmar kommun har inte höjt skatten sedan 1995.

Vad kan vi läsa mellan raderna i denna formulering?

• Betyder ”inte höjt skatten” att vi fått mindre att röra oss med när inflationen gått framåt?
• Är det naturligt att höja skattesatsen med jämna mellanrum? Vad händer i så fall när vi hamnar över 100%?
• Kan skatter bara förändras uppåt?
• Spelar det inte längre någon roll att vänsterblocket 1995 lovade att skattehöjningen bara skulle vara ”tillfällig”?

Med ”tillfällig” kanske de menade ”i väntan på att vi höjer den ännu mer”…