25 februari 2010

Alla har tjänat på RUT-avdragen, och nu svajar de rödgröna allt mer

Regeringens skatteavdrag för hushållsnära tjänster innebär ökade skatteintäkter som staten kan använda till vår generella välfärd. Jag är riktigt glad över att det skapat tusentals jobb – för många det första riktiga jobbet i livet – samtidigt som det skapat livskvalitet för t ex barnfamiljer.

Och nu är det alltså även ett exempel på att man kan få in mer skatteintäkter genom att sänka skatten. Precis som att en korvgubbe kan sälja mer än dubbelt så många korvar om de kostar 10 kr/st än om de kostar 20 kr/st.

Men kommer folk i denna bransch att få ha kvar sina jobb om det blir regeringsskifte i höst? Det rödgröna alternativet, som i åratal föraktfullt nedvärderat arbetarna och kallat det för ”pigavdrag”, svajar nu allt mer i sin hållning. Men inte för att de har ändrat sig, utanför för att väljaropinionen svänger. Såna vindflöjlar skulle iaf inte jag känna mig trygg med att låta bestämma över mitt liv.

Efter Miljöpartiets liberala flört härom dagen så har Mikaela Valtersson (MP) fått kritik från de egna och nu fått framföra MP-kritik mot RUT-avdraget igen. Rättning i ledet, känns det som. Miljöpartisterna ser det alltså inte som något bra att svarta jobb blir vita så att personal får social trygghet och att familjer får mer tid. De ser det bara som något som de kan tänka sig att stå ut med tills konjunkturen vänder.

Nu är det socialdemokraternas tur att svaja. Mikael Damberg (S) framför en ganska balanserad uppmaning till socialdemokraterna att svänga i frågan, men hans partikamrat Robert Noord (S) avslöjar en del cyniska baktankar. Han är tveksam till avdraget, men tycker att det kan vara värt att svänga just för att vinna röster(!) Och så tycker han att avdraget är problematiskt, eftersom de som nyttjat avdraget mest ska ha varit höginkomsttagare.

Ursäkta? Här har vi ett avdrag som skapar jobb, ger pensionsgrundande inkomst och social trygghet och dessutom genererar nettointäkter till den generella välfärden. Men Noord gillar det ändå inte, för det ökar även livskvaliteten för höginkomsttagare. Sen när blev det ett egenvärde i att motarbeta de som har det bra? Vore det inte bättre att lägga krutet på att fler ska kunna bli höginkomsttagare?

Här ser vi socialismens problem, att hata rikedom istället för fattigdom. Men välfärd är inte bara någon konstant kaka som ska fördelas, utan det är en kaka som äts upp och måste bakas på nytt hela tiden. Och ju fler som är med och bakar, desto mer kaka!

Ring P1 i morse kändes nästan nedringt av folk, gamla som unga, som var glada över att avdraget finns och inte kunde förstå hur S-V-MP kan vilja avskaffa det. Jag kan bara hålla med.


Fler röster: Expressen, Anna Lundberg, FP Eslöv, Maud Olofsson,
Seved Monke, Carina Boberg, Rasmus, Sanna Rayman i SvD, Malin Siwe i DN.

24 februari 2010

Dagens citat!

Det är således denna bloggs bestämda uppfattning att snön får oförtjänt mycket skit i jämförelse med socialismen, som faktiskt orsakar köer året runt.

Läs resten hos Basse!

22 februari 2010

Hushållsnära tjänster skapar jobb, livskvalitet och skatteintäkter, men de rödgröna är oeniga om det

Jag skrev i lördags om det så kallade RUT-avdraget, som gjort svarta jobb vita och ger traditionellt kvinnliga sysslor lika hög status som traditionellt manliga sysslor. (Så i framtiden kanske vi kan få lite mer blandning och droppa det här med ”manliga” och ”kvinnliga” sysslor helt och hållet!)

Nu visar Rapport att detta skapar ännu mer jobb än man tidigare anat:

Trots lågkonjunkturen har hemservicebranschen växt med 50 procent det senaste halvåret. Nu sysselsätter den över 11 000 personer. Samtidigt är oppositionspartierna oense om att avskaffa skatteavdraget för hushållsnära tjänster. Miljöpartiet säger nej och hänvisar till den höga arbetslösheten.


Carina Boberg (FP) har med anledning av detta skrivit en förtjusande öppenhjärtlig apell till miljöpartisterna att överge sina röda sängkamrater.

Jag tror att vi kommer att få se mer av detta. Ju mer de rödgröna måste lämna besked inför valet, desto mer kommer deras oenighet att synas, och desto mer kommer vi se att väljarna går över till allianspartierna när de inser vad de rödgröna står för.

Samtidigt är det tråkigt att Miljöpartiet bara tycks se det som en ekonomisk fråga som är OK just under krisen. Det handlar ju även om livskvalitet och större frihet för familjer och heltidsarbetare, som får det lättare att få tiden att räcka till med dessa avdrag. Men Miljöpartiet driver ju en massa frågor som går ut på att få folk att arbeta mindre, så en sådan insikt sitter väl långt inne. Kan de aldrig våga säga att det är bra att folk som vill får arbeta mycket?

Andra som har tyckt till om detta: Seved Monke, Linander, Mikael Wendt, Linnéa Darell, Mark Klamberg, Runo Johansson, Hans Åberg, Carl B Hamilton, Rasmus och Magnus Andersson.

Grattis till ny förskola i Trekanten!

Idag startar den enskilda förskolan Hjärtat i Trekanten. Tre kvinnor med som arbetat inom förskolan kommunalt förverkligar sin dröm och startar egen förskola redan nu, medan kommunen inte kunnat ordna tillräckligt många förskoleplatser i tid. Hittills har föräldrarna till 13 barn valt att lägga sin del av skattepengarna hos Hjärtat.

Det är bara att gratulera damernaoch de familjer som nu får sätta sina barn i förskolan. Detta visar att marknaden fungerar - tillgången ökar för att matcha efterfrågan. Detta får sporra kommunen att bli ännu bättre på att erbjuda barnomsorg.

Skönt att vi har lagstiftning i Sverige som tillåter privata alternativ! Jag kan tänka mig att flera vänsterpolitiker sitter och gnisslar tänder idag. Vi andra kan istället glädjas åt att ett stort antal familjer har fått en bättre vardag.

21 februari 2010

Så bryter vi utanförskapet!

Sen lyssnade jag på integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, som berättade om regeringens arbete med dessa frågor.

En sak som upprörde henne var när mediebubblor som muslimen-som-inte-ville-skaka-hand-med-kvinnor tillåts sätta hela svenska folkets mentala bild av hur ”muslim” och ”invandrare”. I själva verket är den typiske muslimen i Sverige en kvinna eller man som går till sitt jobb om dagarna och betalar in skatt som alla andra, och inte tror mer på Gud än den genomsnittlige ”kristne”.

SFI-utbildningen, Svenska För Invandrare, är något som den här regeringen har jobbat mycket med att förändra. Hittills så har SFI-utbildningen inte haft någon bortre tidsgräns; man kan sitta där år efter år utan att göra framsteg, och det tar aldrig slut. Sabuni vill att SFI ska bli mer av en introduktionsutbildning, och om man inte är klar med den efter 2-3 år så ska man kunna gå vidare till utbildning någon annan stans, t ex på en folkhögskola. En annan pedagogik eller en annan lärare kan vara det som får allt att lossna. Jag blev även rätt paff att få höra att bara en av tio SFI-lärare i Sverige är utbildad för sin uppgift(!) Här borde man göra ett lärarlyft som det som Folkpartiet har fått till stånd inom skolan.

Integration är inte något som vi ska koppla ihop med bara invandrare. Alliansens politik syftar inte till att peka ut invandrare, utan till att komma åt de orsaker som skapar utanförskap. Även svenskfödda kan ju hamna i lång arbetslöshet och förlora sociala kontakter pga sjukskrivning eller förtidspension. Men en politik som tränger igenom kollektivet och ser till individen så träffar man rätt.

Men det finns ändå åtgärder som riktar sig just till invandrare. Instegsjobb är en anställningsform för nyanlända, där arbetsgivaren får 75 % rabatt på lönekostnaden. Att snabbt komma ut på arbetsmarknaden är viktigt för att lära sig språket och inte fastna i en cykel av passivitet. Det har dock visat sig att arbetsförmedlingar ute i landet inte varit så bra på att uppmärksamma parterna på att instegsjobbet finns, så det måste vi påminna om!

Det har länge tagit för lång tid för nyanlända att komma ut i arbete! Det är ofta avgörande att man kommer igång under sitt första år här i Sverige, annas tappar man hoppet. Men när regeringen tog över efter socialdemokraterna så var mediantiden 7 år(!) mellan inflytt och arbetsdebut. (Längre för kvinnor.) Det är arvet från socialdemokraterna: 7 års utanförskap, som säkert kommer att ta nästan lika lång tid att komma tillrätta med.

Arbetsförmedlingarna har äntligen fått lagkrav – och resurser – att hjälpa alla nyanlända att få jobb. AF-chefen lär ha sagt om detta att ”detta är det uppdrag jag har väntat på att få i tio år!” Den lagen kommer att träda i kraft i december (om ingen S-V-MP-trojka får regeringsmakten och river upp det, förstås).

Slutligen sade Sabuni några ord om den svenska värdegrunden. Det har blivit svårt att tala om värdegrund, för vänsterpartister försöker ropa ”rasist!” om alla som ens nämner ordet. (Vilket är så korkat att det förtjänar en egen bloggpost nån gång.) Men Sabuni gav en ganska bra kommentar:

När vi i Sverige säger HBT-rättigheter så är det inte samma sak som när de säger det i Egypten. När vi säger jämställdhet så är det inte samma sak som när man säger det i Iran. Det är vår värdegrund, och den är värd att försvara!

Det är ju förfärligt när föräldrar från andra länder agar sina barn, och ingen har berättat för dem att sånt är olagligt i Sverige. I de värsta fallen resulterar sådant i att barnen tvångsomhändertas - familjer splittras. I ljuset av detta blir jag allt mer intresserad av förslaget om ”medborgarkurs”. Om vi kan undvika sådana tragedier så är det definitivt värt det.

Puh, det blev en lång post det här, och då har jag ändå bara skrivit om den första halvan av föredraget. Sen pratade Sabuni även om jämställdhet, men det får jag skriva om lite senare. Nu har jag äntligen kommit hem efter en intensiv och rolig helg, och ska sova lite. Och så fick jag flyga för första gången på en herrans massa år!

Vi ses på kommunfullmäktige imorgon, väl? (1, 2)

20 februari 2010

Inspirerande utbildning mitt i snöstormen

Denna helg är jag på Folkpartiets kandidatutbildning på natursköna Sånga Säby tre mil utanför Stockholm. Jag kandiderar ju som bekant till riksdagen och Kalmar kommunfullmäktige. Det är väldigt roligt att få träffa och dela intryck med andra kandidater från hela landets kommuner, landsting och så riksdagen förstås. Men vädret är lite i galnaste laget, vi är så gott som insnöade.

Igår inledde partiledaren Jan Björklund med flera viktiga saker som vi måste påminna folk om i  debatterna mot de rödgröna. Jag återger några highlights här efter bästa förmåga.

Jobbpolitiken

  • Alliansens jobbpolitik ska rimligen jämföras med hur det hade gått ifall de rödgrönas politik hade fått gälla sedan 2006. Om alliansen inte hade infört jobbskatteavdraget och minskat skattefinansieringen i A-kassan, så hade vi haft 150 000 fler arbetslösa idag!
  • Alliansens avdrag för hushållsnära tjänster (RUT) har skapat 7 000 jobb för kvinnor. Om de rödgröna kommer till makten tänker de avskaffa detta, vilket skulle göra dessa 7 000 kvinnor arbetslösa. Men de vill inte avskaffa ROT-avdraget, för då är det LO:s och Byggnads arbetare som det handlar om. Jämställt? Rättvist?

Pensionerna

  • De här 4 åren har pensionerna ökat mer än under de åren som Sahlin satt i regering. Trots
    finanskrisen. Alliansen har dessutom sänkt skatten för pensionärer två gånger! När Mona Sahlin satt i regering sänkte de aldrig skatten för pensionärer! 

Ungdomsarbetslöshet

  • Alliansen har halverat arbetsgivaravgiften för ungdomar under 26 år. De rödgröna vill avskaffa det. Det skulle göra det 16 % dyrare att anställa en ungdom. Här kan vi verkligen tala om en "ungdomsskatt" som S-V-MP vill införa!
  • Folkpartiet föreslår lärlingsanställning, där man t ex arbetar 3 dagar/v och går i skolan 2 dagar. Ofta får man sen jobb just på den plats där man varit lärling. Det ger kontakt med arbetslivet!

19 februari 2010

Kommer arenan att vara tillgänglig för alla?

Jag har även lämnat in denna interpellation om tillgänglighet för människor med funktionshinder. Även denna kommer att diskuteras på kommunfullmäktige på måndag, dit allmänheten är välkommen.

Kommer arenan att vara tillgänglig för alla?

Interpellation
till Birgitta Elfström (s), kommunalråd

År 2010 ska samhället ska vara tillgängligt för alla människor oavsett funktionshinder, bestämde riksdagen för länge sen. Nu är vi där, men fortfarande ser vi att inte ens när det byggs nytt, tillvaratas de kunskaper som finns för att konstruera tillgängliga byggnader och miljöer.

Kommunen är trots allt lyckligt lottad, som har flera eldsjälar i personalen som försöker få det att byggas rätt från början. Men arkitekter och byggföretag tycks helt enkelt inte lyssna, och ingen kontrollerar att slutprodukten är tillgänglig. Och sen så står vi där med en byggnad som har kostat miljoner, men ändå inte kan användas av exempelvis rullstolsbunda, synskadade eller hörselskadade kommuninvånare.

Det nya konstmuséet till exempel, byggdes med flera brister, trots höga ambitioner. Hörselslingan fungerar inte som den ska. Yttertrappan av betong kan man inte fästa kontrastmarkeringar på. Bara att fixa kontrastmarkeringarna i efterhand har beräknats kosta över hundra tusen kronor, uppger muséets tekniker Lars-Åke Skareteg.
I Kalmar kommuns handikappråd har vi nyligen diskuterat detta. Enligt Lars Stiernfelt på Fastighetsägareföreningen så räcker det inte att man ställer krav på tillgänglighet vid upphandlingen. Det måste vara inskrivet i detalj i själva byggavtalet, annars är ingen skyldig att ersätta kommunen när byggnaden sen visar sig vara otillgänglig.

Det byggs hela tiden i Kalmar, men ett bygge gör sig extra påmint i debatten just nu: arenan. Nu är det ju inte kommunen som ska äga arenan, men vi har likväl gått in med pengar på flera olika sätt, så kommunen anser uppenbarligen att arenan är en angelägenhet för kommuninvånarna. Då hoppas jag att kommunen företräder samtliga invånare, även de som har funktionshinder. Det kan handla om kontrastmarkeringar så att man ser trappstegen, dörröppnare, ramper för rullstolsbundna, biljettfönster som inte är för högt placerade, eller helt enkelt ändamålsenliga sittplatser där man kan parkera en rullstol.

Med anledning av detta undrar jag:

  • Vilka möjligheter har kommunen i dagsläget, eller har haft tidigare, att ställa krav på att arenan ska byggas tillgängligt, och i vilken grad har dessa krav ställts?
  • Med utgångspunkt i till exempel konstmuséet, vilka lärdomar anser du kan dras för att undvika att det blir fel igen vid nästa kommunala bygge, och vilka åtgärder avser du vidta för att se till att fallgroparna undviks?
Björn Brändewall
Folkpartiet liberalerna

18 februari 2010

Jag frågar ut kommunalrådet om skolmaten

Kalmar är Sveriges femte sämsta kommun när det gäller att satsa pengar på skolmaten – fem kronor per måltid. Skolmatens vänner konstaterar att det är en fjärdedel mindre än genomsnittet i landet, men kommunalrådet Birgitta Elfström (S) vill inte lova mer pengar. Med anledning av detta har jag lämnat in följande interpellation som jag kommer att ställa på Kalmar kommunfullmäktige på måndag. Du kan komma dit, om du vill höra henne svara.

När får vi se en långsiktig satsning på skolmaten?

För drygt ett år sedan kunde vi läsa i tidningarna om hur lite pengar som går till skolmaten i Kalmar. Kommunledningen var då snabbt framme och lovade ett tillskott på 1,5 miljoner för 2009. Det är kul att veta att det finns pengar att hämta, bara man är tillräckligt högljudd.

Men det var 2009, det. Nu är det 2010, tillskottspengarna är slut, men eleverna ska fortfarande ha mat varje dag. Enligt siffror från SCB så är Kalmar en av de fem kommuner i landet som avsätter allra minst resurser på skolmaten. Prislapp och kvalitet går visserligen inte alltid hand i hand, men en bottenplacering som denna borde väl ändå mana till viss oro?

Nuvarande skollag ställer inga krav på innehåll, näring eller kvalitet på skolmaten. Detta kommer dock att tas med i den nya skollagen som utbildningsminister Jan Björklund (FP) arbetat fram, och som väntas träda i kraft den 1 juli 2011.

Hur pass väl kommer då Kalmar att kunna leva upp till dessa krav? Kommunledningen skrev ursprungligen att pengarna skulle tillföras ”för att på kort sikt garantera skolmatens kvalité”. Ja, ”kort sikt” blev det verkligen. Eftersom dessa pengar nu tagit slut, tolkar jag det som att kommunledningen anser att ”garanten” för skolmatens kvalité nu har försvunnit.

Därför blir jag förvånad när jag läser att kommunalrådet Birgitta Elfström (S), med anledning av den kommande omorganiseringen av kostverksamheten, inte vill avgöra om Kalmar ska försöka satsa mer pengar än Sveriges bottenskikt. Men denna omorganisation har ju knappt påbörjats och lär ta åratal innan den är fullt i drift.

Med anledning av detta undrar jag:

  • När kommer det att bli aktuellt att utvärdera om resurserna till skolmaten är tillräckliga?
  • Räcker det med ett ettårigt ekonomiskt tillskott när Kalmar är bland de fem ”snålaste” kommunerna i landet?

Björn Brändewall
Folkpartiet liberalerna

17 februari 2010

Twitter, är inte det en fluga som passerat bäst-före datum?

Johan Ingerö, vars blogg jag är stamkund hos, har motvilligt börjat twittra. Och jag är lika motvillig till att börja läsa det. Att läsa någons twitter-feed känns som att lyssna på någon som talar i mobiltelefon med tre olika personer samtidigt. Det blir väldigt svårt att hänga med.

Eller är det något jag inte fattar? Kan någon lära mig att följa twitter?

15 februari 2010

Köttklister - so what?

Det går alltid att skrämma upp folk om man myntar ett tillräckligt vulgärt namn på något i maten. Som proteinet trombin, som kvällspressen döpt till ”köttklister”.

Men givet att

  1. jag inte märker någon skillnad när jag äter det
  2. det är ofarligt
  3. man inte behöver ha ihjäl lika många kor och grisar för att få fram samma mängd ”hela” köttbitar utan spill
  4. köttet därmed kan bli lite billigare i affärerna

...så tycker jag att det låter som en ganska så sweet deal!

Men alla vill ju inte ge fattiga familjer möjlighet att få råd till en helgstek. Sossarna och Miljöpartiet vill förbjuda köttlim. Det är otydligt vad de egentligen har emot det. De vill väl bara påtvinga andra sina egna privata preferenser. Såna politiker behöver vi inte fler av.

När Sverige har sagt sitt till EU så har man hållit sig till den betydligt klokare linje som allas vår mattant Marit Paulsen (FP) drivit genom åren: kräv att det ska märkas på förpackningen, så får folk välja själva om de vill ha det eller inte!

Fler som bloggat: Waldemar Ingdahl, Världens bästa Nina.

Ser fram emot årsmötet ikväll

Ikväll bär det av till landstingshuset för årsmöte för Folkpartiet liberalerna i Kalmar.

  • Vår riksdagsledamot Tina Acketoft kommer att årsmötestala.
  • Vi ska anta vårt handlingsprogram för 2010–2014, som jag har haft äran att vara med och ta fram.
  • Vi får även lite besök från medlemmar i våra grannkommuner, har jag hört. Kul!

Läs mer på vår twitter.

Ta ut trollen i ljuset så spricker dom!

Den devisen är inte bara ett botemedel mot homofobi och främlingsfientlighet, utan även mot de rödgröna partierna.

14 februari 2010

Stora skillnader i skolornas förutsättningar

När Kalmars skolor betygsätts framgår det att lärarna gör ett fantastiskt arbete. Men den politiska styrningen är det tyvärr lite si och så med.

Precis som Jonas Hellberg skriver, så kommer Kalmar högt när Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund rankar landets skolkommuner. Men vi skolpolitiker bör titta på hela statistiken, inte bara på slutpoängen. Det är nämligen stora skillnader på de olika faktorer som har vägts in när denna slutpoäng satts.

[Skärmdump på lärarförbundets siffror för Kalmar 2006-2009.]

Undersökningen med de färskaste siffrorna visar att i områden som huvudsakligen är frukten av lärarnas och elevernas arbete:

  • godkända betyg
  • att eleverna blir behöriga till gymnasiet

där ligger Kalmar högt. Men på andra områden ligger Kalmar dåligt till, i flera fall rejält under rikssnittet:

  • lärartäthet
  • löner
  • personalhälsa
  • hur mycket resurser som avsätts till undervisningen

Dessa mindre smickrande resultat råkar vara just områden där politikerna, eller rättare sagt de styrande vänsterpartierna, har tydligast ansvar.

Här ser vi tyvärr resultatet av de årliga nedskärningar som vänstermajoriteten genomfört på skolan, med tillfälligt(?) uppehåll detta valår. Jag är rädd att detta kommer att påverka även lärarnas insatser. Fler arbetsuppgifter i form av politiska detaljregleringar, kombinerat med allt mindre resurser att utföra dem på, går kanske att uthärda i något år utan att gå in i väggen. Men risken finns att vi har en tickande bomb framför oss.

I Folkpartiet liberalerna har vi försökt göra något åt detta genom att i många år budgetera mer pengar till skolan och föreslå minskad detaljreglering. Tyvärr har vi ännu inte fått med oss vänsterpartierna på detta, och det är ju dom som styr än så länge. Men vi tänker fortsätta, för skolan är en av kommunens absolut viktigaste uppgifter.

Björn Brändewall (FP)
Barn- och ungdomsnämnden, Kalmar

(Insändare publicerad i Barometern-OT 2010-02-13.)

11 februari 2010

"Jämlikhetsanden" inte så vetenskaplig trots allt?

Härom veckan hamnade boken Jämlikhetsanden i medialt fokus. I boken hävdar två forskare att inkomstskillnader i sig är dåligt för alla - även för de rikaste i samhället. De argumenterar även för att det inte längre är värt mödan att försöka höja vår levnadsstandard ytterligare.

Jojo, säg det till patienten som just fått veta att vi med dagens teknologi inte kan bota hennes cancer. Säg till henne att vi har tillräckligt god sjukvård nu, att vi inte ska försöka bli bättre på att rädda liv. Som liberal tycker jag att sådana resonemang är en återvändsgränd.

Inkomstskillnader är inte ett problem. Fattigdom är ett problem. Världens rikaste person får vara hur rik hon vill för mig - det viktiga är att världens fattigaste person har det drägligt. Jag vill bekämpa fattigdom, inte rikedom.

Men tillbaka till boken. Jag har inte läst den, men jag tycker att det är intressant att följa debatten kring den. Dess löfte är ju som musik för socialisters öron. Röda journalister som Dan Josefsson kastade sig över den och hyllade dess "förkrossande vetenskapliga tyngd". Men det dröjde inte länge innan liberale Johan Norberg påpekade att bokens bevisföring mest bara är gissningar som motbevisas av existerande forskning, Danne Nordling hittade rejält mysko faktafel och Andreas Bergh hastigt testade deras statistik med ett minimum av vetenskaplig disciplin och fann att inkomstskillnaderna inte betyder ett jota för livslängden; det gör däremot läkartäthet och tillgång till mat.

Andreas Bergh konstaterar att de som hyllar boken okritiskt ignorerar en grundläggande sak när man ska tolka statistik: korrelation är inte samma sak som kausalitet. Eller på lättare svenska: bara för att två saker händer ungefär samtidigt så behöver det inte betyda att det ena orsakade det andra.

XKCD-stripp om korrelation vs. kasualitet

Jag tycker mig ana ett liknande händelseförlopp som när Naomi Kleins Chockdoktrinen släpptes för två år sedan. Först en våg av vänsterskribenter som höjer den till skyarna och menar att "NU har vi äntligen fått ett vetenskapligt bevis på att socialism är överlägset". Sedan en våg av faktafel och brister som avslöjas av både liberaler och marxister och som ställer allt på sin ända.

Jämlikhetsanden verkar inte vara lika uppenbart försåtligt skriven som Chockdoktrinen, men som vetenskapligt alibi för socialismen tycks den inte räcka särskilt långt. Den här gången heller.

Uppdatering: SvD skriver också om det.

09 februari 2010

Axplock

Det har varit en händelserik vecka, mycket intressant att läsa om. Här är ett axplock av färska (och halvfärska) läsvärdheter.


Birgitta Ohlsson (FP) blev ny EU-minister, och efterträder Cecilia Malmström (FP) när denne går och blir Sveriges nya EU-kommissionär. Ohlsson lär inte ha varit Jan Björklunds första val, men jag kan inte låta bli att le åt hans sätt att vända det till något positivt:

- Ett modernt ledarskap innebär att man även tillsätter folk som inte tycker som en själv.

Det är ju faktiskt en väldigt bra princip. Jag brukar själv ibland lobba för folkpartister som tycker väldigt annorlunda än jag, helt enkelt för att de berikar debatten inom partiet, vilket gynnar alla i det långa loppet. Men det är viktigt att de står för en idé och kan argumentera för den på ett intellektuellt hederligt vis.


Climategate, alltså manipuleringarna kring klimatforskningen, såg ut att viftas bort av etablerade media när nyheten läckte ut för några veckor sedan.
Men nu när skandalerna blir fler och fler så verkar flera nyhetsredaktioner bli mer ödmjuka, vilket förbluffar till och med den mest inbitne cyniker. ;)

Det är bra att det här debatteras. Politiker ska ta till sig av vetenskapliga rön – inte försöka forma dem.


Trots alla hårda och ofta osanna ord från vänster om alliansen och sjukförsäkringen, så kan vi läsa att de rödgröna förslår sänkt sjukersättning för de svagaste när det kommer till kritan. De kanske gav upp och insåg att deras smutskastningskampanj klingade falskt hos svenska folket, som trots vinterns hårda debatt har högre förtroende för alliansen i sjukförsäkringsfrågan.

Sjukskrivning är också en sorts utanförskap, och att sjukskrivas lättvindigt kan leda till ett helt liv i misär. Nu har långtidssjukskrivningarna halverats, vilket har givit livskvaliteten tillbaka för många. Hoppas att S-V-MP inte får riva upp detta.


Malmötoppen Ilmar Reepalu (S) tycker, lagom till Förintelsens minnesdag, att judarna i Malmö får skylla sig själva att de blir trakasserade. De är på något sätt ansvariga för allt som händer och inte händer nere i Israel – även när de försöker demonstrera för fred.

Reepalus uttalande är hårresande, och jag väntar skarpt på att Mona Sahlin ska ta avstånd ifrån honom.


De senaste dagarna har det skrivits flera debattartiklar som visar på de mörkare sidorna hos vart och ett av de rödgröna partierna som vill bilda regering i höst.

07 februari 2010

Jag kan simma, jag är inte rädd!

Igår när jag var i simhallen så såg jag hur en medelålders kvinna fick hjälp av personalen... att lära sig simma! Jag blev så varm inombords att se det.

Dels för att hon inte skämdes för att visa folk att hon inte kunde simma (jag kan tänka mig att många i hennes ålder skulle tycka sånt var pinsamt). Dels för att det visade att det är aldrig för sent att lära sig något.

Men allra mest glad blev jag att se glädjen i hennes ögon över de framsteg som hon hade gjort på bassängens 25 meter. Det var blicken hos en människa som hade erövrat ett helt nytt element, som aldrig mer skulle behöva känna sig rädd för vatten. (Det är extra mycket värt i en kuststad som Kalmar!) Hon hade fått mera makt över sitt liv, och därmed större frihet. Jag tyckte mig redan ana en hunger efter att pröva sina vingar (eller fenor) ytterligare.

Det är sånt här som driver mig som politiker - att hitta sätt att ge människor mer makt över sina liv, att möjliggöra för dem att utforska världen och göra sin tillvaro bättre. The sky is the limit. Det är därför jag försöker bekämpa alla sossiga jante-fasoner, och höga skatter som beskär folks frihet.

Inom ett år kommer tanten säkert att susa förbi mig i motionsbassängen...

06 februari 2010

Folkpartiets skolpoltik får tummen upp

Sebastian Hallén har läst Skolverkets senaste rapport som visar att skolresultaten sjunkit de senaste 20 åren. Rapporten pekar på vilka brister som detta berott på, och det är lyckligtvis just dessa brister som utbildningsminister Jan Björklund (FP) ägnat sig åt att åtgärda sedan alliansen kom till makten 2006. Det handlar bl a om att satsa på välutbildade lärare, att staten måste garantera likvärdig skola oavsett var man bor i landet, och att det behövs mer lärarledda lektioner.

Jag läser även att Lärarnas RIksförbund applåderar åt Björklunds senaste förslag, att utbilda särskilda lågstadielärare. Det behövs för att kunna garantera att alla elever lär sig läsa, skriva och räkna tidigt. Utan dessa grunder blir resten av grundskolan nästan som förlorade år, för om man inte kan läsa, skriva och räkna har man ju mycket svårare att hänga med i undervisningen.

Skolan är bland det absolut viktigaste som politiker har att besluta om, för skolan är varje människas språngbräda till livslång utveckling. Kunskap är makt, särskilt på 2000-talet, och med en skola som ger kunskap så ger vi människor makt över sina liv!

02 februari 2010

Ingvar Johansson

Stadssekreteraren i Kalmar kommun gick hastigt bort igår. Jag träffade bara Ingvar Johansson hastigt några gånger när jag skulle lämna in interpellationer och sånt, men han slog mig som en mycket vänlig man som hade järnkoll på allt och spontant hjälpte en att hitta rätt i byråkratin. Inger Hilmansson, som hade nästintill daglig kontakt med Ingvar, bekräftar min bild av honom.

Förra veckan fick vi höra att kommunens ekonomi gick mot plus, men nu känns det ändå som att Kalmar blev mycket fattigare igår.