Kalmars rödgröna vill inte ha mer insyn i politiken

I eftermiddag ska Kalmar kommunfullmäktige behandla min motion Mer insyn och delaktighet i #kalmarkf, där jag föreslår:

• att kommunstyrelsens sammanträden ska spelas in och läggas upp på kommunens webbplats
• att de ljudinspelningar som redan görs i kommunfullmäktige ska streamas så att man kan lyssna i realtid
• att man lanserar en s k hashtag för att uppmuntra invånare att delta i den politiska debatten

Jag tror att detta är viktigt för att bevara och utveckla medborgarnas insyn och delaktighet i det demokratiska arbetet. Men viljan finns uppenbarligen inte, då svaret på motionen är ett avslag på alla tre punkterna, inlindat i ett sedvanligt ”vi besvarar motionen med detta yttrande”-papper.

För några år sedan kunde en medborgare sticka till kommunfullmäktige direkt efter jobbet och lyssna på månadens möte, direkt på plats. Mötet började kl 17. Idag sker mötet på dagtid när de flesta medborgare jobbar, och dessutom beslutas allt fler och tyngre ärenden i kommunstyrelsen utan att gå vidare till kommunfullmäktige.

Den viktiga diskussionen blir alltjämt förflyttad bort från allmänheten. De frågor som politikerna ställer om ärendena, och de svar de får, stannar i mötesrummet.

 Svaret på motionen ägnar en stor del av texten åt att beskriva kostnaderna för att filma och direktsända mötet med video. Men det är inte vad jag har föreslagit! Att hänvisa till att man sitter fast i utredning kring de höga kostnaderna för videosändning, och därmed avfärda de betydligt lägre kostnaderna för ljudsändning, förefaller märkligt.

Att lansera en hashtag medför inget publiceringsansvar, utan är bara en uppmaning att diskutera på en samlad plats. På Agenda igårkväll kunde vi se hur SVT tillochmed gjort hashtaggen #svtagenda till en del av studiodekoren:

Att lansera en hashtag är ett sätt att göra det enklare för medborgarna att komma i kontakt med varandra, helt enkelt. Och varje medborgare är alltid ansvarig för sina egna inlägg/tweets i sociala medier. Kommunen varken kan eller förväntas kunna moderera allt som skrivs under en hashtag, som #kalmarkf. Eftersom det är känt att kommunen redan idag köper in tjänsten att bevaka vad som sägs om Kalmar på Facebook, är det underligt att kommunen inte vill få en helt gratis kanal på Twitter fixad genom att lansera #kalmarkf.

I en idealsituation skulle medborgare kunna lyssna på debatten och twittra om det som sägs i realtid. Därför är det viktigt att det finns direktsändning, så att folk kan lyssna på det samtidigt, annars går det inte att diskutera på 140 tecken.

Själva hashtaggen är egentligen det minsta problemet. Kommunen går miste om en chans att leda utvecklingen, men folk kan skapa hashtaggar helt på egen hand utan byråkrati. Jag tror faktiskt att jag ska göra det själv! Räkna med twittrande från kommunfullmäktige i eftermiddag!

Behövs Junilistan i EU-valet?

Junilistan ställer upp i EU-valet i maj för att de tycker att Sverige har gett upp för mycket makt till EU.

Men ingen av Junilistans tre valfrågor avgörs i Europaparlamentet. De avgörs alla i Sveriges riksdag.

Det verkar alltså som om Sverige fortfarande har en hel del makt kvar. Och frågan om vad en röst på Junilistan i maj skulle tjäna till förblir obesvarad.

Förstatligande av skolan är efterlängtat

Efter min artikel om statlig skola i Barometern har Jonas Hellberg (S) skrivit att han vill fortsätta ha det kommunalt. Idag svarar jag honom om detta. Svaret i tidningen är begränsat till 2000 tecken, men nedan brer jag ut resonemangen lite mer:

Folkpartiet liberalerna vill att staten tar över ansvaret för skolan igen. Det vill även 4 av 5 svenskar och lärare. Men det vill inte Socialdemokraterna, bekräftar nu Jonas Hellberg (S).

Härom veckan presenterade professor Leif Lewin sin utredning som konstaterade att kommunaliseringen som (S) drev igenom 1989 har sänkt studieresultaten, förstört förtroendet för läraryrket och bundit fast lärarna vid mekaniskt och resursslösande dokumenterande vid datorn – tid de kunde ha varit med eleverna. Jag hade hoppats att den massiva kritiken skulle få (S) att släppa på prestigen, men icke.

Socialdemokraterna styr i många av Sveriges kommuner och uppskattar säkert att få bestämma över en av de största budgetposter en kommun har. Lärarförbundets granskning i fjol visade att i de kommuner där (S) styr ger 2 av 3 lärarlöner under Sverigesnittet, som i Kalmar. Det är kanske detta som är de ”lokala avvägningar” som Hellberg vill slå vakt om.

Förra veckan var jag ute och pratade med lärare som arbetat i olika kommuner och tog del av deras erfarenheter av kommunaliseringen. Ett trick för kommuner att skära ner på skolan utan att det syns är att ta ut hög hyra för skollokalerna, som kommunen själv äger. På så vis får man tillbaka pengarna och kan lägga dem på annat än skolan. Men det är en dumsnål besparing, för man sparar in på barnens utveckling, som är den viktigaste investering ett samhälle kan göra!

Sin vana trogen vill Hellberg lyfta fram (S)-styrda Kalmar som ett föredöme, men han gör det med sedvanlig försåtlighet. Hellberg lyfter fram Kalmars satsningar på höjda lärarlöner som ett föredöme. Han nämner inte att dessa höjningar skett från en så låg nivå att Kalmar ändå knappt uppnått medianlönen för riket. De grundskolelärare som får störst lönelyft i år är nog de som får ta del av regeringens satsning på karriärtjänster.

Samma sak när Hellberg lyfter fram Kalmars skolresultat, som lyft från en låg nivå året innan. Han nämner inte att Kalmars meritvärden likväl är under rikssnittet! Och man ska nog vara försiktig med att dra stora slutsatser utifrån bara några hundra elever, som varierar från år till år.

Frågan är hur detta skulle vara ett argument för kommunalt styre, att peka på att kommuner sköter skolan olika bra? Det skiljer 50 000 kr per elev och år mellan de kommuner som satsar mest på skolan och de som satsar minst.

Hellberg vill inte kännas vid kommunaliseringens misslyckande och försöker istället skylla ifrån sig på friskolorna. Fastän han vet att det fria skolvalet har utvärderats flera gånger, och att man då funnit att det varit positivt för resultaten.

Hellberg försöker även skylla decenniers sjunkande skolresultat på Folkpartiet. Fastän han vet att larmen handlat om den gamla skolpolitiken som (S) lämnade efter sig, inte Folkpartiets reformer som trätt i kraft sedan dess.

Men nåväl, låt oss prata internationell forskning, då. Samma dag som Hellbergs debattartikel publicerades, presenterades en OECD-rapport där man gått igenom olika länders skolpolitik och analyserat vad som ger resultat för eleverna.

Folkpartiets och regeringens skolpolitik får överlag starkt stöd av forskningen. Tidigare betyg är ett område som är viktigt för skolutvecklingen men där Sverige ligger efter. Likaså studiedisciplinen, som vi också vill öka.

Men den enskilt viktigaste faktorn är lärarna och läraryrkets status. Det är just därför regeringen storsatsar på lärarlöner. Det är därför vi har reformerat lärarutbildningen och gjort den mer attraktiv. Och det är den viktigaste anledningen till att skolan behöver bli statlig igen. Professor Leif Lewin visade i sin utvärdering härom veckan att kommunaliseringen har varit förödande för lärarlönerna och för läraryrkets status.

Däremot underkänner OECD Socialdemokraternas främsta valfläsk. De sjunkande resultaten blir inte bättre för att man förbjuder friskolor. Inte heller satsningar på mindre klasser har något stöd i forskningen - det kan till och med försämra resultaten. Och för övrigt så har Sverige redan mindre klasser än de flesta av de framgångsrika skolländerna.

Ett förstatligande genomförs inte i en handvändning. Det handlar inte om att bara trycka på en ”ångra”-knapp och återvända till 1989. Det handlar om att se framåt och våga dra lärdomar av kommunaliseringens misslyckade experiment. Skolan har gått igenom många viktiga reformer sedan Alliansregeringen kom till makten, och i hög takt. Trots detta har ingen av alla lärare jag talat med varit reformtrött när det gäller att göra skolan statlig igen – tvärtom!

Lärarsynpunkter om att förstatliga skolan

Det har blivit mycket om statlig skola denna vecka. Häromdagen besökte jag ett lärarlag på Vasaskolan för att få deras synpunkter på Leif Lewins utredning av kommunaliseringen. De hade mycket att säga!

• När kommunaliseringen skulle genomföras 1989 protesterade lärarna, men "köptes" med löftet om en bättre löneutveckling. Men efter en initial löneförhöjning så gick det snarare tvärtom. Sedan dess har det bildats en klyfta till andra statliga akademikeryrken på över 10 000 kr i månaden.
  
• Förmåner som tandvårdsförsäkring försvann.
  
• Kommuner har svårare att möta alla behov på specialkompetens som kan uppstå, eftersom de måste ha tillgång till alla sorters specialister inom den egna kommunen. När skolan var statlig kunde lite mer ovanliga specialistkompetenser delas mellan kommunerna.
  
• Ett sätt att skära ner på skolan i smyg är att gå via lokalhyrorna. Kommuner kan satsa mycket resurser på skolan "på pappret", men genom att ta ut hög hyra för lokalerna så försvinner pengarna från skolan lika snabbt som de kom, och används till att täppa igen något hål i den kommunala budgeten istället.
  
• När riksdagen stiftar lagar, ska myndigheter som Skolverket göra uttolkningar av detta, som sedan ska förmedlas till kommunerna, som sedan ska förmedlas till skolorna, som sedan ska förmedlas till lärarna. För många beslutsstationer innebär för många tolkningar, där riksdagens andemening riskerar att gå förlorad. (Ett aktuellt exempel kan väl vara regeringens storsatsning på lärarlöner/karriärtjänster, som inte utnyttjas ordentligt ute i kommunerna.)

Jag försökte faktiskt fråga om de kunde se något positivt som kommunaliseringen hade fört med sig, men då blev det tyst. Vi var hur som helst alla eniga om att ett återförstatligande av skolan inte handlar om att trycka på någon "ångra"-knapp och vips så är vi tillbaka till 1989. Det är en fråga som måste utredas under lång tid, med konsekvensanalyser, så att vi gör kloka reformer och drar lärdom av det vi vet om både den gamla statliga skolan och de nuvarande kommunala. Vi ska titta framåt, inte bakåt.

Att leda opinionen #3: Bostäder

Moderaterna i Kalmar vill ha en lokal bostadskommission, läste jag i Barometern förra veckan (ej online). I en motion föreslår de en kommission som består av externa aktörer som tillsammans med kommunledningen diskuterar vilka åtgärder som behövs för att hitta sätt att möta det stora behovet av bostäder.

Jag tycker att det låter som ett bra förslag! I Folkpartiet liberalernas budget i höstas föreslog vi att:

Kommunledningskontoret tillsammans med samhällsbyggnadsnämnden får i uppdrag att tillsammans med lokala byggentreprenörer utreda vilka de viktigaste anledningarna är till att de planlagda bostäderna inte blir bebyggda i högre utsträckning, för att därefter presentera en åtgärdsplan för kommunfullmäktige.

Den rödgröna majoriteten avslog dock vårt förslag. Hoppas att de har haft tid att tänka till nu och behandlar denna motion bättre!

Att leda opinionen #2: Läxhjälp

Barometern har skrivit många artiklar på sistone om mängden läxor i Kalmars skolor. Skolelever i Kalmar ska kunna få hjälp med läxläsningen på fritids, tyckte Barn- och ungdomsnämndens ordförande Jonas Hellberg (S) i tidningen härom veckan.

Jag tycker att det låter som ett bra förslag! I Folkpartiet liberalernas budget i höstas föreslog vi:

att utreda hur fritidshemmen i ökad utsträckning kan erbjuda läxhjälp t.ex. med hjälp av ideella krafter.dsplan för kommunfullmäktige.

Den rödgröna majoriteten, inklusive Hellberg, avslog dock förslaget. Men kul om Barometerns skriverier har fått Socialdemokraterna att haka på vårt förslag.

Att leda opinionen #1: Statlig skola

Vi i Folkpartiet liberalerna följer inte opinionen – vi leder den. Genom att stå för vad vi tror på, även när vi stått ensamma, har vi genom åren fått med oss andra partier på viktiga kursändringar som HBT-rättigheter, expansiv kärnkraftspolitik och medlemskap i EU.

Nu anser vi att turen har kommit till frågan om att göra skolan statlig igen, vilket övriga regeringspartier inte håller med oss om (än). Därför glädjer det mig att trycket ökar. Allt fler svenskar ser förstatligandet som en viktig fråga för skolans framtid.

• I maj 2013 höll 45 % av svenska folket med oss om att förstatliga skolan, enligt TNS Sifo. 
• I november hade stödet vuxit till hela 81 %, enligt en opinionsundersökning från Novus. 
• 79 % av lärarkåren vill ha statlig skola. 94 % av dessa menar dessutom att det är en viktig fråga.

Om detta skriver jag idag i Barometern:

Svenska elevers kunskaper har sjunkit i över 20 år. Skulden ska delas med andra reformer från 1990-talet, som otydligare betygssystem och läroplaner. Detta har Folkpartiet och Alliansen nyligen ändrat på. Liberala reformer som det fria skolvalet har i forskning samtidigt visat sig dämpa kunskapstappet. Men få saker har påverkat skolan så mycket under dessa år som kommunaliseringen.

(…)

Det finns många saker som staten inte ska hålla på med, som andra i samhället kan göra bättre. Fristående skolor erbjuder ofta ett kvalitetshöjande komplement i de kommuner där de etablerar sig. Men rätten till en likvärdig skola ska finnas för alla. Var du bor ska inte avgöra hur det går för ditt barn. Därför behöver den offentliga skolan göras statlig igen.

Läs hela!

Kommunaliseringen av skolan blev ett misslyckande

Professor Leif Lewin skriver idag på DN Debatt om sina slutsatser efter att ha utrett effekterna av 1990-talets kommunalisering av den svenska skolan.

Denna utredning fick han i uppdrag av regeringen att göra. Utredningen var resultatet av en kompromiss. Vi i Folkpartiet liberalerna ville redan då göra skolan statlig igen. Övriga regeringspartier ville det inte. Men vi fick igenom att en utredning skulle göras – dock fick Lewin förbud mot att uttryckligen förslå om skolan borde bli statlig eller ej. Hmm.

Jag hoppas ändå att utredningen kommer att få de andra partierna att ändra sig, för Lewin konstaterar att kommunaliseringen blev ett misslyckande. Studieresultaten har sjunkit, effektiviteten har försämrats. Förtroendet för lärarna har underminerats. De fick nya uppgifter som minskade tiden med eleverna, och allt sämre löner.

Decentraliserar man uppgifter måste man också se efter hur uppgifterna utförs. Problemet är att kontrollen kan bli alltför långtgående. Politikerna synes underskatta hur resurskrävande resultatstyrningen i praktiken blir. Decentraliseringen, som var tänkt att främja lärarnas professionella autonomi, tenderar tvärtom att binda lärarna vid mekaniskt dokumenterande framför datorn. Styrningen kan också på ett olyckligt sätt fokusera på det som är mätbart, vilket inte nödvändigtvist är samma sak som det som är bäst från pedagogisk synpunkt.

Läs hela!

Vill (S) slippa diskutera statlig skola?

Socialdemokraternas riksdagskandidater i Kalmar län har utmanat Moderaternas dito för att debattera skolpolitiken, främst i ljuset av de fallande resultaten i PISA-undersökningen.

Det är modigt av Socialdemokraterna att våga debattera sin skolpolitik, bland annat (S)-passiviteten som lagt grunden för PISA-tappet och sitt senaste förslag om indraget socialbidrag för elever som inte klarar gymnasiet. Men varför utmana Moderaterna och inte Folkpartiet?

Hela Alliansen står bakom regeringens skolpolitik, men det är Folkpartiet som har varit arkitekterna bakom den. Det är Folkpartiet som har ministerposterna och styr i Utbildningsdepartementet. Vågar Socialdemokraterna inte ta debatten med oss direkt?

Jag tror att Socialdemokraterna utmanar Moderaterna för att slippa diskutera statlig skola. 81 % av svenska folket håller med Folkpartiet om att skolan borde bli statlig igen så att alla elever får en likvärdig utbildning. Varken Socialdemokraterna eller Moderaterna vill detta, så de kommer knappast att vilja diskutera denna fråga som allt fler väljare ser som viktig för skolan.

Som riksdagskandidat för Folkpartiet Liberalerna i Kalmar län ser jag fram emot en debattinbjudan, den dag Socialdemokraterna känner sig uppgiften mogna!