29 maj 2017

När förskolan röjer vårdnadshavares personuppgifter i veckobrev med mera

Inför kommunfullmäktige idag har jag lämnat in denna interpellation, som kommer att besvaras och debatteras någon gång i eftermiddag. Du kan följa debatten live på Kalmar kommuns Youtube-kanal. Mötet är även öppet för allmänheten.

Interpellation till Lasse Johansson (S), ordförande Barn- och ungdomsnämnden


I förskolan värnar vi barnens personliga integritet. Vuxna uppmanas att inte ta bilder på sina barns lekkamrater och lägga ut dem på sociala medier. Vid pedagogisk dokumentation publicerar förskolorna endast namn och bild på barn om man har fått vårdnadshavares tillstånd.

Även barnens vårdnadshavare har rätt till sina privatliv. På samma sätt som vårdnadshavare ger tillstånd till hur barnens personuppgifter får användas, kan de även ange att kommunen inte får röja deras egna uppgifter, som telefonnr och e-post adresser, till obehöriga. En del barn och vårdnadshavare lever under skyddad identitet, men man ska inte behöva uppge något skäl till att man inte vill ha uppgifterna spridda.

Det har dock kommit till min kännedom att det förekommit på flera förskolor i Kalmar, att personal mailat ut veckobrev eller dylikt med synliga namn och e-post adresser till samtliga barns vårdnadshavare i barngruppen, i mottagarfältet. I dessa fall har man röjt namn och e-postadress på vårdnadshavare som inte gett sitt tillstånd till detta.

På kommunfullmäktiges bord idag finns ärende om revidering av informationssäkerhetspolicy, men denna är mycket summariskt formulerad och det går tyvärr inte att utläsa vad som eventuellt förändrats till det bättre i den.


Med anledning av ovanstående vill jag fråga:
  1. Vad finns det för policy kring att inte sprida vårdnadshavares personuppgifter till obehöriga?
  2. Vad kan du göra för att tillse att denna policy stärks eller efterlevs bättre?

Björn Brändewall (L)

27 mars 2017

Hur kan vi förebygga mässling och andra sjukdomar på förskolor?

Idag kommer Kalmar kommunfullmäktige att diskutera denna interpellation som jag har lämnat in till Lasse Johansson (S), Barn- och ungdomsnämndens ordförande:

En seglivad myt är att vaccin skulle orsaka autism hos barn. Även det snabbt framtagna svininfluensavaccinet Pandemrix, som gav tragiska biverkningar för ett fåtal vaccinerade 2009, har gjort en del människor skeptiska till vaccin på det hela taget. Detta är mycket olyckligt, då vaccin bevisligen räddar liv och har hjälpt oss att utrota sjukdomar som brukade beröva miljontals människor livet årligen.

Ett utbrott av mässling i Stockholm nyligen drabbade flera barn och lyfter frågan om smittkontroll, i synnerhet på förskolor där många barn samlas varje dag. Mässling är en farlig sjukdom som kan leda till döden eller ge skador för livet. I det svenska vaccinationsprogrammet vaccineras barn mot mässling, påssjuka och röda hund (”MPR-vaccin”) vid 18 månaders ålder, och andra vaccin ges fram till tre års ålder.

Men det finns barn som inte har möjlighet att vaccinera sig, t ex på grund av hälsoproblem. Dessa barn, och alla barn yngre än 18 månader, måste förlita sig på ”flockimmunitet”, det vill säga att tillräckligt hög andel av övriga befolkningen är vaccinerad. För en mycket smittsam sjukdom som mässlingen bedöms flockimmuniteten brista ungefär när mindre än 95 % av befolkningen är vaccinerad.

Jag har gått igenom Folkhälsomyndighetens årliga statistik över vaccineringar. I Stockholm har vaccinationsgraden legat just kring 95 % i många år. Kalmar och Kalmar län har länge legat tryggt över rikssnittet, vilket är bra. Men under de senaste två redovisade åren har vaccinationsgraden sjunkit, och 2013 var den på den lägsta nivån sedan 2005.


Det går inte att utifrån detta avgöra om 2012 och 2013 var en tillfällig dipp, eller början på en oroväckande trend. Om det visar sig att ännu fler vårdnadshavare avstår från att låta vaccinera sina barn, kan flockimmuniteten hotas. Landets barnavårdscentraler rapporterar in sin statistik till Folkhälsomyndigheten med tre års fördröjning, vilket jag antar är för att vänta in de vaccin som ges vid tre års ålder. Men det borde redan nu gå att ta reda på mer om hur många som vaccinerats med MPR-vaccinet (18 månader), eftersom åtminstone barn födda 2014 bör ha fått sin dos vid det här laget.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga:
  • Hur stor andel av barn i Kalmar födda 2014 eller senare har fått MPR-vaccin?
  • Om andelen visar sig sjunka ytterligare: vilka förebyggande åtgärder ser du som lämpliga för att säkra Kalmars förskolor (oavsett huvudman) från smittspridning av sjukdomar som mässling, röda hund och påssjuka?

Björn Brändewall (L)

21 mars 2017

Om Downs syndrom och Frida Park

Någon som heter Frida Park har idag startat ett drev mot mig på sociala medier, så det är bäst att jag reder ut det här.

I en Facebook-kommentar ställde jag en fråga till Frida ang en krönika hon hade skrivit om Downs Syndrom. Frida skärmdumpade frågan och hängde ut mig istället för att svara på frågan.



Jag vet sen tidigare att det här är en känslig fråga och inser i efterhand att kommentaren kan missförstås, så det får jag ta på mig. Men det blev ju inte bättre av att Frida skrev till sina följare att min kommentar var apropå kampanjen Rocka sockorna och inte apropå hennes text, vilket gör att kommentaren kan tolkas MYCKET annorlunda. Det kanske var ett ärligt misstag från Frida, jag vet inte. Det är såna där missförstånd som man kan reda ut ifall man svarar sakligt innan man skärmdumpar.

(Hon har senare lagt till länken till sin krönika, men det står fortfarande "Apropå Rocka sockarna".)


När jag skrev min fråga tänkte jag på varje blivande förälders önskan att ge sitt barn så goda livschanser som möjligt. Ibland händer det att barn föds med utvecklingsstörningar, och de ska då ha samhällets FULLA stöd och ges ALLA möjligheter att leva så friska och fria liv som möjligt, utan att på något sätt skambeläggas eller diskrimineras.

Men min utgångspunkt är att det vore bättre för de barn som föds om de vore fria från utvecklingsstörningar och hade god hälsa. Frida hade däremot skrivit en krönika som inte bara problematiserade kring abort, utan menade att "en värld där det inte längre föds några barn med Downs syndrom" vore "oangenäm".

Detta till synes vurm för syndromet i sig förbryllade mig. Tänk om läkarvetenskapen imorgon hittar ett botemedel mot Downs syndrom? Något som gör att alla barn föds friska och får utvecklas utan störningar? Varför skulle en sådan sak vara oangenäm? Jämför t ex med ryggmärgsbråck, som både handikappat barn och tvingat kvinnor att abortera foster, men som vi numera kan förebygga genom att kvinnor får äta folsyratillskott innan graviditeten. Barnen får födas – friska. Hur kan detta vara oangenämt?

Det var i den kontexten jag ställde en fråga. Den var uppriktigt menad. Jag hade gärna sett ett svar på den, istället för det här drevet.

För att sammanfatta:
  • Min fråga var INTE menad apropå Rocka Sockorna, utan apropå en 2 år gammal krönika.
  • Människor med Downs syndrom ska INTE på något sätt ringaktas, lika lite som människor med någon annan utvecklingsstörning eller funktionsnedsättning. De som följer mig som skolpolitiker i Kalmar vet hur jag har kämpat hårt för särskolan, LSS-reformen med mera genom åren. Det är tråkigt att jag ens ska behöva förtydliga detta.
  • Jag föredrar sakliga diskussioner framför uthängningar.

27 januari 2017

Ställ krav på att hantera kontanter!

Jag har lämnat in denna interpellation till kommunalrådet Bertil Dahl (V). Den kommer att besvaras och  diskuteras på kommunfullmäktige på måndag. Mötet är öppet för allmänheten och webbsänds, så lyssna gärna!
Jag har tidigare interpellerat, i januari 2014 och i april 2014, om de problem Kalmarborna får när bankerna alltmer slutar att hantera kontanter. Intresset hos Johan Persson (S), som jag då riktade mig till, var svalt, men problemen består.
  • Ideella föreningar får ofta in pengar på olika aktiviteter – fika, lotterier, loppisar etc. Det blir mycket pengar fast i små valörer, som ingen vill ta emot – utom möjligen till en saftig avgift som äter upp hela föreningens förtjänst. Vi har innan jul kunnat läsa om de problem Lions i Kalmar har fått på grund av detta.
  • När lokala bankkontor stängs eller helt slutar med kontanter innebär det att handlare på landsbygden i praktiken tvingas agera bank, vilket är kostsamt att göra på ett säkert sätt. Ytterst kan detta bli ett hot mot lokalhandelns redan utsatta existens.
  • När bankerna gör det allt svårare att betala kontant, blir folk mer eller mindre tvungna att betala med kort. Det har sina nackdelar. Forskning visar att människor lättare släpper igenom stora utgifter om de betalas elektroniskt. Det gör inte lika ont att förlora pengarna om vi inte fått se eller hålla i dem. Det kontantlösa samhället bidrar alltså till att människor förlorar kontroller över sin privatekonomi, fastnar i lyxfällor och sen skuldsätter sig med snabba lån.
  • Kortköp gör även våra privatliv utlämnade. När datorer får kartlägga kunders miljontals köp kan de hitta mönster och dra slutsatser om dig som skulle göra Sherlock Holmes grön av avund.
Kalmar kommun skulle i sina val av samarbetspartners kunna villkora avtalen med krav på tillgänglighet och service, däribland kontanthantering. Som en stor aktör har kommunen stort inflytande och borde stå upp för våra invånare när enskilda människor står maktlösa inför storföretags intressen.
De problem jag varnade för för tre år sedan har nu drabbat Lions och lokalhandlare. Sedan kontantproblemen blev riksnyhet har Vänsterpartiet profilerat sig. I ett pressmeddelande i december levererade du, Bertil Dahl, m fl en ”utmaning” till bankerna att erbjuda kontanthantering.
Så välkommet, att Vänsterpartiet drivit denna fråga i flera år! Det sa du inget om under någon av mina interpellationsdebatter 2014. Men från en av Kalmars mäktigaste politiker bör vi kunna förvänta oss mer än bara ett pressmeddelande. Är du redo att gå från ord till handling?

Därför undrar jag:
  • Är du redo att verka för Kalmar kommun, på egen hand eller tillsammans med andra kommuner, ställer krav i upphandlingspolicyer och dylikt, att banker som kommunen arbetar med ska erbjuda kommuninvånarna kontanthantering?

Björn Brändewall (L)

23 januari 2017

Åtgärder för att upptäcka dolda eller planerade barnäktenskap

Jag har idag lämnat in denna fråga till Roger Holmberg (S), Socialnämndens ordförande. Den kommer att besvaras och  diskuteras på kommunfullmäktige på måndag. Mötet är öppet för allmänheten och webbsänds, så lyssna gärna!
För ett år sedan interpellerade jag i frågan om barnäktenskap i Kalmar. Jag fick då besked om att Socialförvaltningen hade två aktuella fall, där flickorna varit under 18 år men över 15 år, och själva hade barn. Sverige erkänner aldrig ett sådant äktenskap, men det är inte lika självklart att hindra 16–17-åringar från att ändå bo tillsammans med sin partner. 16-åringar har enligt svensk lag rätt att vara sambo med vem de vill, och denna gråzon tror jag gör det svårt att i Sverige vara tydlig med vår nolltolerans mot barnäktenskap. Jag fick hur som helst beskedet att Socialförvaltningen i sådana situationer gör en bedömning av lämplig åtgärd från fall till fall, vilket jag tror är nödvändigt.

En annan sak som diskuteras alltmer är dock mörkertalen, som uppskattas vara stora. Om det är viktigt att kommunens socialtjänst kan hantera barnäktenskap så att barnets rättigheter sätts i första rummet, är det minst lika viktigt att kommunen även kan upptäcka barnäktenskap som skett och sker i det dolda. Annars kommer vi inte att kunna gripa in och skydda barnen.

Hur upptäcker man då ett dolt barnäktenskap, eller ett barnäktenskap som planeras? Kommunen har i olika sammanhang kontakter med de flesta kommuninvånarna, och kan i vardagen träffa både pojken/mannen, flickan/kvinnan eller någon nära anhörig via förskola, grundskola, gymnasieskola, vuxenutbildning, socialtjänst, vårdcentral och säkert ännu fler platser. Säkert finns det varningssignaler som all brukarnära personal behöver vara lyhörd inför. Utöver kommunens egen verksamhet så kan det vara viktigt att ha samarbete med Komvux, Landstinget, Kalmarsunds gymnasieförbund, men även icke-kommunala brukarnära verksamheter som fristående skolor.

Barnäktenskap är tillräckligt svårt och känsligt att hantera för utbildade socialsekreterare, så hur svårt måste det inte vara för alla andra tjänstemän? Om vi ska kunna hitta mörkertalen behöver all brukarnära personal ha viss grundkompetens i frågan. Det kan röra sig om
  • vilka varningssignaler man ska vara uppmärksam på inom just sin egen verksamhet
  • vilka frågor man vid misstanke ska ställa för att försäkra sig om att det inte rör sig om ett barnäktenskap
  • vilka frågor man INTE ska ställa eftersom de kan leda till att barnen göms från kommunen.
Länsstyrelsen i Östergötland har ett särskilt uppdrag att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive tvångsäktenskap, och kan vara en viktig kunskapsresurs i frågan.

Därför undrar jag:
  • I vilken utsträckning är Kalmar kommuns olika personalgrupper utbildade i att upptäcka barnäktenskap samt samverkar med ovan nämnda organisationer?

Björn Brändewall (L)